Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lönnroth: Från union till nation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det politiska händelseförloppet i Sverige under 1400-talet är
så mångskiftande, att det här blott kan bli fråga om att erinra
om några av dess huvuddrag. Kalmarunionen, som fått sin fasta
form genom Eriks av Pommern kröning till de tre nordiska
rikenas konung 1397, hade hejdat de tyska småfurstarnas och
städernas expansion på nordisk mark. Men striden mot de tyska
makterna gick vidare. Efter drottning Margaretas död 1412
sköttes ej de nordiska rikenas utrikespolitik med samma
diplomatiska smidighet som tidigare; kung Erik krävde med brysk
principfasthet sina länders rätt. Han ville återerövra
Sönderjylland till Danmark från Holsteins grevar och undandraga
städerna i Danmark, Sverige och Norge hansans ekonomiska
förmynderskap. Detta ledde till långvarigt krig med Holstein och
hansan, avslutat genom stillestånd 1433. Kriget lade stora
bördor på Sveriges folk genom beskattning och till namnet
frivilliga bidrag från de frälse klasserna, vilket resulterade i
allmänt missnöje. I spetsen för oppositionen gingo kyrkans män,
som kände sin rättsliga ställning hotad genom enväldets krav
på krigsbidrag. En strid om den lediga ärkebiskopsstolen i
Uppsala 1432—34 förde de ledande skikten i Sverige till öppen
konflikt med konungen. Engelbrekts folkresning slöt sig till den
aristokratiska oppositionen och avgjorde kung Eriks fall.
En ny tid bröt in: rådsväldets, den aristokratiska frihetens
tid. Folket skulle styra sig självt genom sina aristokratiska ledare,
hålla skatter och tullar inom drägliga gränser och vaka över
kyrkans fred. Man ville förverkliga de ideal, som ha fått sitt
mest kända uttryck i biskop Thomas’ Frihetsvisa.
Utrikespolitiskt önskade man samverkan med Danmark och Norge. De
nordiska rikenas rådsherrar möttes i gränsstäder av betydelse:
Kalmar, Jönköping, Halmstad eller Lödöse, och slöto
överenskommelser om gemensam politik. Man valde i Danmark 1439
Kristoffer av Bayern till kung, och Sverige och Norge följde
exemplet ett par år senare. På Gotland satt alltjämt Erik av
Pommern som sjörövarkonung, men Kristoffer, med Nordens
samlade makt bakom sig, höll honom diplomatiskt i schack.
Förklaringen till rådsväldet vid 1400-talets mitt ligger i den
långt drivna decentralisation av länsförvaltningen, som rådde
vid denna tid. Rådsväldet betydde länshövitsmännens fria
samverkan för att hålla fred och ordning i sina respektive
landsändar. Sverige var på 1400-talet indelat i län, som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
