Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Svenskt 1400-tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den helige Karlung i Karlungskyrka i Roden (Söderby-Karl),
och den helga pigan i Västergötland, och säkert många andra,
vilkas hågkomst inga anteckningar bevarat.
Flera av de äldre klostren hade väl ock haft sina tider av
högkonjunktur. Men nu var Vadstena pilgrimsorten framför andra
i riket, både på grund av de rikliga avlatsförmåner, som där
utbjödos, och genom de nationella minnen, som voro knutna
till Birgittas kloster. Det stod också i sin första blomstring. De
gamla munk- och nunneklostren av cisterciensernas orden,
Alvastra, Värnhem, Nydala, Vreta, Sko, Gudhem, Solberga och
flera andra hade inslumrat i skuggan av sina stora minnen och i
trygg besittning av sina jordagods. Dominikaner och
franciskaner, som hade slagit sig ner i så gott som alla köpstäder, hade
icke längre folkets öra som förr. Men Vadstena stod som ingen
annan stiftelse i det andliga livets medelpunkt.
Det hade ingalunda någon exklusivt nationell prägel. Birgittas
orden hade grenat ut sig runt omkring Östersjön, till England,
till Nederländerna och södra Tyskland, ja, ända ned till Italien,
där det florentinska Paradisus väckte de resande
Vadstenabrö-dernas förundran genom »subtilighet och byggning» och deras
förfäran genom sin fria tolkning av Frälsarens regel.
Påvestolens gunst var ett ständigt villkor för klostrets välmåga. I Rom
hade Vadstena i Birgittas hus sitt eget härbärge. Särskilt starkt
var det band, som förenade Vadstena med de nordiska klostren,
Maribo och Mariager i Danmark, och det norska Munkalif.
Nordens enhet var för birgittinerna något av en upplevad
verklighet, och ett politiskt program. Vid 1400-talets mitt hade
under ledning av utvandrade Vadstenamunkar ett
birgittinerkloster grundats också i det svenska rikets östra del, i Nådendal
i Åbo skärgård. Så kunde Vadstena aldrig bli hemvist för en
trång nationalism, snarare kunde man förebrå det en viss
ljumhet för de fosterländska idealen. Men trots allt var det dock här,
som man kunde höra Sveriges hjärta slå.
Här, i det egendomliga dubbelklostret, med dess regerande
abbedissa, levde något av Birgitta Birgersdotters stolta och stränga
ande. Hennes jordiska kvarlevor, som hemförts av hennes
dotter, voro klostrets största skatt. Våga vi i det ena av de
kraniefragment, som ännu finnas i behåll, se en rest av dessa reliker?
Vadstena hade slagit djupa rötter i Sveriges jord. Dess
jorde-böcker förteckna ett väldigt godskomplex. En penning skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
