Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Norrländsk kyrkstad och kyrkhelg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ute i socknen pågå förberedelser för helgen överallt. Man
samlar sig i sällskap för att få följe till kyrkstaden, mest per cykel,
men här och där också med hästskjuts. Hemmasönerna syna
sina helgdagskläder och penningmöjligheter. Planer göras upp.
Man går ihop i små bolag för att skaffa ett åtkomligt kvantum
brännvin. Man gör bragelöften. Flickorna packa in matsäcken
och sängkläder och sy i sista stund på en blus eller kjol, medan de
bry varann för väntande kavaljerer.
Men även på andra ställen pågå förberedelser. Så gott som natt
och dag bakas och gräddas, beräknas och rekvireras bakom
kulisserna i kyrkstadens näringsställen och kaféer.
Arbetskraften utökas, handlarna fylla på förrådet av särskilt kuranta
varor och ordningsmakten mobiliserar extra hjälp. Under
fredagen anlända långa cykelkaravaner utifrån byarna i älvdalen,
skärgården och skogslandet. Hela kyrkstaden fylles så
småningom av en livfull, blomstrande och ungdomlig befolkning,
som tar fädernestugorna i besittning, bäddar de väggfasta
lucksängarna, hälsar på varandra och återknyter under vintern
avbrutna förbindelser.
Men andra, tystare gäster börja också anlända. I gravkapellet
vid kyrkan stå åtta kistor sida vid sida, fem vita och tre svarta.
Och i kyrkan pryder den gamle kyrkväktaren altaret med
blommor och ljus. Även här väntas stor publik, ty ungdomshelgen har
som Janus två ansikten. Natten är långt ifrån tyst. Folk kommer
och går, tissel och tassel pågår. Om vad? Ja, det får man inte
riktigt klart för sig. Flickorna hålla sig ännu i stort sett för sig
och pojkarna för sig. Man gör sig i ordning, skämtar och väntar.
Iakttagaren får en känsla av att det långt ifrån bara är de
kyrkliga händelserna eller folklivet i och för sig som utlöser denna
spända väntan, denna intensiva förberedelse, detta förtätade
uppladdande till något som komma skall.
Men på pingstafton brister det löst: »Dom har kumi dil
Gäm-melstän för å ligg i lä!» — Man upptäcker att man har hört denna
gamla Lule-ramsa så många gånger sedan torsdagskvällen, att
den hänger i ens öron, och man förstår den: »De ha kommit till
Gammelstad för att ligga tillsammans.» Hela kyrkstaden börjar
alltmer likna en kokande gryta. Huvudgatorna äro fyllda av
fram- och tillbaka vandrande rader av ungdomar, mest i
tjugu-årsåldern. Här samlas en skara kring en med ballonger,
pryd-nadsnålar och marknadskäppar överbelastad försäljare av ita-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
