Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Norrländsk kyrkstad och kyrkhelg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är fantastiskt att se, hur samma ungdomar som ströva in och ut i
stugorna natt och dag under flera dygn, även fylla den stora
kyrkan till sista plats vid pingsthelgens samtliga gudstjänster.
Ur den böljande mängden på kyrkstadens gator utskiljas små
grupper av ynglingar, som gå fram till kyrkstugornas fönster för
att »ackordera» med eller tala till flickorna därinnanför. Ofta
föres ordet av en särskilt anlitad »böneman», som läser
vedertagna friareramsor. Så inackorderas så småningom fram mot
sena kvällen flertalet ynglingar hos respektive flickor och
stugorna fyllas även under natten ofta till bristningsgränsen. De som
icke lyckas i sin »ackordering» få gå ute till morgonen. Detta
kallas att gå brandvakt och kan förefalla mindre behagligt,
åtminstone under kallare nätter.
Nutidens moderna kommunikationer och kyrkstadens närhet
till stads- och industrisamhällen har för ungdomshelgerna
medfört en viss belastning av utomstående, ofta mindre önskvärda
element, som ursprungligen icke förekommo. Någon gång har
naturligtvis också spritbruket vid helgerna slagit över till
missbruk. Skalas dessa ovidkommande ting ifrån det äkta och
hävdvunna, finner man mycket i ungdomshelgerna med både vackert
mänskliga och intressanta drag. Särskilt imponeras man över
att skämt och ungdomlig livslust så snart och så självklart låta
sig böjas i allvar inför helgens djupa, andliga syfte. Det är
någonting rörande naivt och oskuldsfullt över den visserligen rödögda
och utvakade men dock härligt kärnsunda bondeungdomen som
strömmar ut i hundratal från Nederluleå kyrka efter högmässan
på pingstdagen.
Gammaldomshelgerna ha givetvis en lugnare och mindre
mark-nadsmässig prägel än ungdomshelgerna. Till dem fara alla
åldrar, även om de äldre dominera publikinslaget, och man
skulle gott kunna kalla dem familjehelger. Förväntansfulla,
nästan som på julaftonen, följa barnen i hemmet förberedelserna
till resan. De hjälpas åt att från stolphärbret hämta det gamla
järnbeslagna matsäcksskrinet, som sedan omsorgsfullt packas i
köket med tunnbröd, smöraskar och fårbog efter gammalt bruk,
men också med nutidens standardiserade påsar och kartonger.
Det är medeltid och nutid sida vid sida. Från den rosmåladé
klädkistan tages mormors fina, fäderneärvda schal fram, och så
lastas trillan framför manbyggnadens långa huvudfasad med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>