Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: 1400-talsmåleri i uppländska kyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Näsström
akademien krävde en fullständig omläggning av
restaurerings-principerna. Nu bestämde sig Sigurd Curman för en
kombination av arkitektens och konsthistorikerns uppgifter. Han företog
resor till utrikes orter och inhämtade moderna, pietetsfulla
restaureringsidéer bland fackmän i Tyskland, Frankrike och Italien.
Hemma igen 1905 blev hans första självständiga uppdrag att göra
en utredning om renoveringen av Vreta kloster, ett arbete, som
han själv sedermera fick praktiskt genomföra, och nu
definierade han för sig den princip han skulle komma att följa i sin
verksamhet som restaurator: målet är att låta en byggnad på ett
så klart och tydligt men också så vackert sätt som möjligt berätta
hela sin egen historia.
Därmed började en befrielsens och återuppståndelsens tid för
1400-talets kyrkomåleri i vårt land. Det hade råkat i misskredit
genom reformationen, som såg snett på Jungfru Maria och ännu
snedare på de många helgonen uppe under valven. Så kom
1600-talets stränga renlärighetsiver och började svabba över
kalkmålningarna med vitlimning — åtminstone på väggarna, uppe i
valven var det besvärligare att komma åt dem och därför fick det
ibland bero vid halvgjort verk tills vidare —, och så följde
1700-talets snustorra neologi och det begynnande 1800-talets kyliga
klassicism, som föraktade dessa medeltida utslag av en naiv och
barbarisk föreställningsvärld och lät måla om kyrkorna i vitt
och guld.
Först genom Hans Hildebrands verksamhet som
riksantikvarie vid 1800-talets slut och genom det då allmänt uppvaknande
kulturhistoriska intresset började en viss förståelse för de gamla
målningarna göra sig gällande. Verkan därav var inte alltid så
lycklig, ty man saknade de nödiga tekniska och konstnärliga
förutsättningarna att ta fram den ursprungliga egenarten. Det hände
att man förfor på så sätt, att man först knackade fram
målningarna och sedan kalkerade deras konturer för att till sist
kopiera dem på en nystruken grund i en skönlinjig och fagert
kolorerad stil, som kanske inte alls motsvarade originalet och som
ofta innebar en fantastisk missuppfattning av de ursprungliga
figurerna.
Sigurd Curman lärde sina hantverkare i Strängnäs
domkyrko-valv ett varsammare handlag. De fick använda en hammare med
fyrkantig slagyta, som spjälkar av det översvabbade lagret och
lämnar efter sig ett tunt kalkstreck, som lätt kan borstas av. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
