Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: 1400-talsmåleri i uppländska kyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Näss t r ii m
ten av en gammal sjöbotten reser sig den höga kyrkan med
branta takfall över mustigt röda tegelmurar, och runt den
sluttande kyrkogården med dess svall av grönska gördlar sig en
spån-täckt bogårdsmur av gråsten i vita fogar med två djupa
stigpor-tar i norr och söder. Detta är Guds värn och fäste i en gammal
hednabygd. Interiören tävlar med Tensta i valvens ädla resning
och målningarnas sirligt berättande skönhet, och när
sommarljuset silar in genom trädkronor och fönster, förstärkes det
turkosgröna skimmer, som strömmar ut från målningarna och som
gör att man känner sig vaggas in i rofyllda havsdjup — »här är
det långt från det verkligas strand».
Målningarna i Vendel avtäcktes så sent som 1930. De är
utförda femton år senare än de i Tensta (1451—52) och signerade
av Johannes Iwan. Liksom Johannes Rosenrod var han
sannolikt en tysk, troligen också lärjunge till denne, och man vet om
honom, att han dog 1465, just då han höll på att dekorera Alunda
kyrka. Henrik Cornell betonar hans »förkärlek för det
harmoniska, det sköna och eleganta», och visst är, att man träder in i
en värld av naivt fager och ljuv ädelhet, då man följer hans
bibliska gestalter och helgon på deras väg genom jordelivets pina
till martyrdöden och himmelens salighet. Vid sidan av det
sublima kan också Johannes Iwan tillåta sig att ge direkta
verklig-hetsglimtar, så t. ex. då han målar kyrkans byggmästare — med
hammare, borr och yxa — kalasande vid ett dukat bord eller då
han skildrar ett par män, som med korsbundna händer sitter
och avtjänar sitt skamstraff i kyrkstocken, en för medeltiden
typisk metod att drastiskt understryka det vanhedrande i ett brott.
En mansålder efter Johannes Iwan kommer den mest
namnkunnige av uppländska kyrkomålare under 1400-talet. Han
tecknade sig Albertus Pictor, och man har identilierat honom
med en Albrecht målare eller pärlstickare, vilken fram till 1509
förekommer såsom borgare i stockholmsurkunderna från
århundradets slut. Han var framför allt verksam i Upplands syd-
1 Härkebergas vapenhus rullar livshjulet med människans tre åldrar mellan
den flöjtande och trummande lekaren och den obevekliga döden. Allsköns groteska
gestalter skymtar mellan de krajtiga valvribborna, och kalkfårgen bevarar här hela
sin ursprungliga skönhet — bortsett från att de röda kindrosorna svartnat. Mycket
av medeltidens typiska livsstämning med dess våldsamma kastningar mellan festens
yra och eftertankens dödsfruktan kommer till uttryck i denna åskådliga symbolbild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
