Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: 1400-talsmåleri i uppländska kyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Näsström
och i dess närhet sträcker sig en radby av gammaldags typ, bland
vars många nybyggda gårdar man alltjämt bevarar det
allmogemässigt bastanta och trivsamma gamla komministerbostället
såsom hembygdsgård och vandrarhem. Härnevi kyrka — en knapp
mil nordväst därom — ligger inbakad i den ljuvligaste
sockenidyll bland gemytliga skolhus, präst- och kantorsgårdar, logar
och lador, och den kringsvärmas av hönskackel, bisurr och
fågelsång, medan Täby norr om Stockholm har förvandlats från
sockentempel till villastadskyrka vid bilvägen, dock utan att uppge
den lantliga värdighet, som vilar kring dess spritputsade murar och
svarta spåntak inom fyrkanten av paraderande lindalléer.
Målningarna i Härkeberga och Täby är mycket väl konserverade,
men i Härnevi håller de just i vår tid på att skadas av en rykande
järnkamin, som kväver korvalvets färgglöd i sitt svarta, feta sot.
Albertus Pictor brukade hämta många av sina
kompositionsidéer och figurer ur ett par tyska källor, nämligen dels en koppar
-sticksserie och dels ett träsnittsverk med titeln Biblia pauperum,
de fattiges bibel, vars namn antyder att det vill berätta bibeln i
bild för de icke läskunniga. Men man kan för den skull inte anse
honom för någon andrahandsartist eller epigon, ty han visar en
klar självständighet både i sitt sätt att anpassa kompositionerna
efter kyrkornas bildfält i väggar och valv och i sin dekorativt
levande färgkonst. Den sistnämnda har emellertid i vissa fall
blivit lidande på att en del färger undergått kemiska förändringar.
Det gäller särskilt en klarröd färg, som svartnat med åren, vadan
hans rosenkindade och rödmynta unga män och kvinnor nu
verkar sotsminkade som aktörerna på en barnteater.
Man kan urskilja två väsentliga element i Albertus Pictors
målningar liksom i hans föregångares och hans samtidas. Det
ena är den vegetativa ornamentiken. Det andra
figurframställningarna.
Den förra byggs upp av blomster och blader, som i sin lätta
och luftiga leksenhet klänger sig kring och framhäver de
konstruktiva faktorerna i valven och deras stöttor i murarna. Man
kunde säga, att de växer som slingerväxter på en spaljé. Så går
man härinne i dessa kyrkor som i ett orangeri, där det sprutar
frodig växtlighet upp mot valvens sinnrikt sammanflätade
tegelstammar och där svala turkosgröna eller ljusblå toner bryter sig
mot och klingar samman med ett varmt och mustigt ockragult
samt högrött och capul mortuum. När solen lyser in, flammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
