Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lundberg: Borg och herreman. På spaning efter ett förlorat århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sens formvärld, i bondgårdens panelningar och möbler, i
hus-geråden, i de praktfullt smyckade lerkärlen, tallrikarna och
krusen, i Skånes blå sängar och skåp med mustiga blombuketter
likaväl som i Dalarnas och Hälsinglands målade parstugusalar.
Denna överflödande, folkligt fruktbara renässanskultur tecknar
sig mot en kärvare bakgrund av enkel, omålad timmervägg, av
äldre sparsam möbelkultur. Men — och detta är det
förvånansvärda — denna äldre kärvare kultur, den bär alls inte
gotikens prägel utan den är romansk till sin hållning. Den äldre
medeltiden har satt djupa spår i vår folkliga tradition, vasatiden
likaså, men gotiken och sengotiken, var finnas de? Jo, med möda
kunna vi leta rätt på deras spår här och var. Kanske finna vi
den, som här på bilderna, i en gotländsk stuga i en liten ullkorg
med gotiskt gallerverk istället för renässansens svarvning. Eller
i grindarna i en norrländsk stiglucka, som t. ex. i Trönö. Kanske
möta vi den i kryssbock-bordets energiska gavellinjer. Men bäst
få vi nog korn på den i smidet, ty där passade gotisk form själva
tekniken. Det skarpa jacket, den smidda inbuktningen, det
utplattade bladet eller ryggen på ljusstakens arm, som sedan taggas ur
till en borstig, krökt kattrygg. Detta är vår variant av gotik och
den kunna vi allt träffa på här och där. Kanske mest i
Bergslagens och Dalarnas ljusredskap och nyckelskyltar. Men dock, hur
sparsamt i jämförelse med all renässansens avkomma!
Det ligger något av ett öde i detta förhållande, som så
oemotsägligt framträder överallt. Man förstår detta väl klarast när man
tänker på de blodfulla biskoparnas insatser från tiden strax före
Gustav Vasas kungadöme. Hans Brask till exempel, eller Kort
Rogge i Strängnäs. De lade grunden, de äro våra första
renässansmänniskor. Den senares borg, gamla läroverkshuset eller
Rogge-borgen, står alltjämt kvar och hans hus på Tynnelsö desslikes,
ehuru inbakat i yngre påbyggnader, men Braskens Munkeboda
ligger i ruiner. Trots detta, finns det en plats till i landet, som är
så intensivt mättad med vad 1400-talet ville och vad det var, som
detta Munkeboda, denna bergshöjd högt ovanför Roxen med
vidunderligt stor utsikt, men blott några låga fattiga
ruinmurar? Var finns det en borg till med sådant läge i detta land,
där man nästan uteslutande valde den sanka holmen eller näset,
när man byggde borg? Jo, kanske Lindholm och Älvsborg i
Göteborg och Opensten i Västergötland, men i dem är
fästningsprä-geln så betonad. Här är det frågan om att bygga bostadsborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
