Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Lundberg: Borg och herreman. På spaning efter ett förlorat århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på kontinentalt siitt, att skaffa sig utsikt, vidd och rymd. Det
lilla biskopshuset i Vadstena ger oss i sin dagligstuga och sin
kammare besked om Brasks bostadspretentioner. Så har han
haft det även på Munkeboda. Man förslår, att tiden var på väg
mot vad vasatiden sedan gav — men hur mycket enklare, hur
mycket mera trevande alltsamman än i vasaslotten. Intet under
att detta fick falla sönder, multna ned. Man hade inte längre bruk
därför, när vasatiden gjorde alltsamman så mycket bättre. Så
blevo pionjärernas arbete och insats glömda! Vi få rekonstruera
denna insats.
1 träbyggnadskonsten står parstugan nu som ett bestående
tecken på vasatidens bostads- och byggnadskultur, såsom en
nydaning för herresätet och den besuttnes gård, en nydaning som
länge fyllde höga anspråk på rymlighet och komfort. Herresätena
— och även Gustav Vasas icke slottsmässiga kungsgårdar —
visade upp hela serier av timrade parstugor. De voro trivsamma
och bekväma dessa trähus inte minst i jämförelse med gårdens
stenhus, som vanligen stod där ensamt bland alla
träbyggnaderna. Stenhuset var dels en skrytbyggnad, dels en tillflyktsort
för ofredstillfälle. Den timrade parstugan var den egentliga
bostaden, liksom korsvirkeslängan var det i Skåne.
Men på kontinenten är parstugans bostadsform helt och hållet
en 1400-talets skapelse, en sengotisk byggnadsform. Parstugans
rumsfördelning hör hemma i de stolta slottens bostadsvåningar.
Kanske har så varit fallet även hos oss? Kanske ha vi haft
timrade parstugor redan på 1400-talet? Vi veta det ej.
Detsamma gäller om rödfärgningen på timmerhusen.
Rödfärgen försöker ge trähuset den förnäma tegelborgens uppsyn
och den torde hos oss framträda på 1500-talet. Eller kanske
redan på 1400-talet? Ja, det vore egentligen rimligast, ty där,
i sengotiken, hör teglet och lysande bjärta färger bäst hemma,
det är tegelborgens århundrade. Men vi veta inte hur det
förhåller sig.
I staden har det nya i viss mån gjort sig gällande under
1400-talet. Det har funnits en tendens att bygga på kontinentalt sätt,
med smala höga hus, som vända smalsidan och gaveln åt gatan,
men sträcka sig djupt in i kvarteret på den smala tomten. Men
blott i Stockholm och kanske i Kalmar och Malmö satte detta
byggnadssätt sin prägel på bebyggelsen. Eljest höll man sig vid
det gamla. Gårdarna bredde ut sig på sina rymliga tomter, alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
