Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Sandblad: Konsturet i Lunds domkyrka och den senmedeltida världsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Sandblad:
KONSTURET I LUNDS DOMKYRKA
OCH DEN SENMEDELTIDA VÄRLDSBILDEN
1400-talets världsbild hade gamla anor. Sin huvudsakliga
utformning hade den fått redan under den klassiska forntiden, och
genom hela medeltiden bevarade den antika uppfattningen av
naturen och dess skeende sin makt i det västerländska
kulturlivet. Så starkt var dess välde, befästat under halvtannat
årtusende, att naturforskningens revolutionerande rön under nyare
tidens första skede — representerade av namn som Copernicus,
Kepler och Galilei — endast efter en mer än sekellång kamp
kunde tränga in i det allmänna medvetandet.
Grundtanken i den medeltida läran om universums byggnad
var den, att jorden vilar orörlig i universums mitt; allt som sker
utanför jorden, sker blott för dess skull. Ett oerhört avstånd
skiljer denna världsbild med dess starkt religiösa prägel från vår
tids — ett resultat av fyra århundradens samlade tankekraft,
iakttagelseförmåga och skapande fantasi. Oss moderna
människor förefaller det fullt naturligt, att vårt jordklot rör sig som en
planet bland många andra i ett oändligt världsrum, och den
tanken är oss inte främmande, knappast heller stötande för vår
mänskliga självkänsla, att det på någon annan himlakropp kan
finnas varelser, liknande oss själva, eller åtminstone någon form
av organiskt liv. Men för 1400-talets människor var det helt
annorlunda: för dem var det självklart, att jorden hade en
särställning i världsalltets centrum, och att mänskligheten beklädde
en däremot svarande huvudroll i Guds skapelseordning.
Den medeltida människan föreställde sig universum som en
ofantlig sfär, ett klotformigt rum, indelat i ett antal mindre
sfärer, den ena innanför den andra. Den innersta delen utgöres av
den s. k. elementariska världen, sammansatt av de fyra
elementen. I själva centrum befinner sig jorden, som är det tyngsta ele-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
