Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Sandblad: Konsturet i Lunds domkyrka och den senmedeltida världsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt fullbordar hela den väldiga himmelssfären ett kretslopp från
öster till väster på 24 timmar. Det är den s. k. dagliga rörelsen,
som orsakar växlingen mellan dag och natt. Samtidigt utföra
emellertid de sju planethimlarna var för sig en egen rörelse i
motsatt riktning. Dessa egenrörelser fullbordas på tidrymder,
som givetvis starkt växla för de olika planeterna: sålunda
kräver den som är mest avlägsen från jorden, Saturnus, omkring
30 år, medan den närmaste, månen, behöver inte fullt lika många
dagar, d. v. s. den tid, som ligger till grund för den mänskliga
tideräkningens månadsindelning. Solen åter tillryggalägger sin
bana runt jorden på ungefär 365 dygn, och detta kallas dess
årliga rörelse, som ger upphov till årstidernas växlingar.
1400-talets svenskar levde i närmare kontakt med naturen än
vi. Inga tryckta almanackor stodo dem till buds, och även om
så varit fallet, hade endast ett ringa fåtal kunnat läsa dem. I
stället läste de i naturens egen kalender. Noggrant följde de
solens årliga gång på himlavalvet utefter dess bestämda bana. Den
väg solen tillryggalagt och den del av året som förflutit kunde
vid varje tillfälle med lätthet iakttagas och anges efter solens läge
i förhållande till fixstjärnhimlens olika stjärnbilder. Solens
årliga bana gick under ett brett bälte av fixstjärnor, som bildade
tolv särskilda bilder eller »tecken», efter vilka bältet var indelat
i tolv lika stora fält eller »hus». Detta bälte är zodiaken eller
djurkretsen, så kallad efter de tolv tecknens gängse namn, som
ha uråldrig hävd och i en gammal minnesvers lyda sålunda i sin
fasta ordningsföljd:
Väduren, Oxen, de Tvillingar och en Krabba,
dem följa Lejonet och Jungfrun den snabba.
Se’n Vågen, Skorpion. Dem följer Skytten åt
med Stenbock, Vattuman och Fiskar på en stråt.
Krabbans svenska namn är eljes vanligen Kräftan; dock
finner man stundom i den medeltida konsten liksom senare detta
djur ersatt av den vid våra landamären åtminstone förr mera
bekanta krabban.
När det sålunda sägs t. ex., att solen vid en viss tidpunkt står
i Skorpionens tecken, innebär detta, att solen på sin årliga
bana runt jorden kommit under det fyrkantiga fält av
djurkretsbältet, som innehåller Skorpionens stjärnbild. Sett från jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
