Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Selander: Uti vår hage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mark exempelvis genom att i själva skogsbrynet plantera in ett
snår av krikon eller fågelbär, sådant som man ser kring gamla
bondgårdar, skulle din lantliga bostad — åtminstone om den är
låg och blygsam och i övrigt präglad av arkitektonisk
anständighet — ingalunda ha blivit en så tvivelaktig prydnad för trakten
som den nu är. Och intill den skulle hagen ha legat som din
privata park i all sin ursprungliga, ofördärvade friskhet.
Den som följer detta visa råd får emellertid inte nöja sig med
att lämna sin ägande hage åt väder och vind och slumpens
skickelser. Då växer den snart igen. Hagen som avbildats på
sidan 261 skulle, om den överlämnades åt sig själv, sålunda inom
kort förvandlas till en lund med inblandad gran och så
småningom till ren granskog; den på sidan 251 skulle övergå först till
törnsnår och sedan till skog, av vad slag är svårt att säga för den
som inte sett platsen i verkligheten. Om man inte kan få någon
jordbrukare att släppa sina kreatur på bet i ens lyxhage en tid
frampå högsommaren, då gullvivor och andra vårväxter gått
i frö, får man själv hålla den öppen genom att knäcka — inte
helt bryta av — aspens rotskott, hugga bort granar och när så
behövs glesa ut snåren. Då bevaras hagens egenart; och samtidigt
kan i lyckliga fall blomfloran få en rikedom som erinrar om
lövängens. Jag har bara sett en ekhage som vårdats på detta sätt;
och den liknar en miniatyrupplaga av paradisets lustgård. Dess
ägare kan med desto lugnare samvete njuta av sitt fredade Eden
som han vet att han skapat glädje inte bara åt sig själv, utan
också åt andra, och att han gjort det utan att förskingra något av
det gemensamma arv, vi alla fått i vårt lands natur. Han har
tvärtom räddat åt framtiden ett stycke mark, där svensk poesi
är bofast och gångna tiders anda talar ur trädsuset. Och inget
minnesmärke kan vara mer bestående än den tacksamhet
kommande generationer måste ägna honom var gång de ser hans hage
med dess mattor av gullvivor och Adam och Eva under ekarnas
ädelt välvda kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
