Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Dagar på Tjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma håll, med likriktningens armsträckning åt öster. Det är
monotont men suggestivt, monumentalt. Går man en vindstruken
tall närmare, finner man skarpa armbågar mot vinden, men
handflatorna är med.
Hela Tjörn skall en gång ha varit klätt med skog, säges det.
Det var innan människan kom med yxa, eld och brand. Skogen
brändes; endast ute på Hakenäs, den långa landtunga som
skjuter söderut i Hake fjord, blev ett stycke kvar: Hakenäs skog, en
djup och vacker skog av tall och gran, som stod så tätt, att vinden
inte kunde tränga in i den. Det susade i kronorna men var lugnt
vid marken.
Måhända var Tjörn vackrare på den stora skogens tid, men
knappast så karaktärsfull. Nu har Tjörn ett bart, väderbitet
ansikte med dragen grova och hårda men med en varm blick och
ett leende som försonar — det mjuka och odlade, som lyser
fram mellan bergknallarna. Ja, även själva gråberget har sin
skönhet; det kan vara som ett konstverk, framsprunget för en
mästares mejsel. Mejselhuggen är ännu djupa på sina håll, på
andra ställen nästan utjämnade av erosionens efterputsning, men
även då märker man mästaren. Än har han brett ut hällarna i
smeksamma ytor, som vinden och solflödet svallar över, än har
han byggt monumentala trappor mot höjden, och än har han
tornat upp bergknallarna över varandra som förstenade
åskmoln. Mitt inne på ön har har så roat sig med att skulptera en
gubbe, Valbergs huvud — en grotesk urgubbe som stiger rätt ur
berget.
Tjörn har form men också färg. Karl Nordström har sett det;
en annan av öns egna såg det också — Ragnar Ljungman, som
ung rycktes bort från en lovande konstnärsbana men tack vare
en livstrogen trolovad fått sin unga skönhetsdröm räddad åt
Tjörn och eftervärlden. På sistone har konstnärerna börjat
uppträda i hela kolonier; man finner dem med staffli och palett
både bland fiskelägenas bryggor och sjöbodar och ute bland
bergknallar och åkertegar. Säkert kommer dukarna inte tomma
hem — lika litet som fiskarens korg och bondens kärra.
För den som far runt ön och mest överallt ser sjön bryta sig
mot gråbergets kala hällar är måhända Tjörn, som Holmberg
— Bohusläns ryktbare beskrivare — tyckte, »ett fult och naket
land». Men har man kommit in i någon av de skyddade vikarna,
dalarna eller vrårna mellan bergen, får man snart andra aspek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
