Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Dagar på Tjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skull. Andreas i Rörvik, som gick bort för några år sedan, var
centralgestalten i en föreställningsvärld, som räknade med
realiteter långt utanför de sinnliga tingen. Kort och gott: det fanns
inget översinnligt för Andreas. Han hörde och såg och umgicks
förtroligt med vad andra fruktade som spöken. Och dock var
han ingen överspänd själ utan en sund och klok liten bondgubbe.
Hans gamla gård var samlingspunkten för bygdens folk på
kvällarna, och i en andäktigt lyssnande krets satt Andreas här
och berättade saker och ting, så att endast de modigaste vågade
gå hem på natten. De svagare fick övernatta på gården. Här gick
inget ont på dem; Andreas var god vän med både folk och andar;
under hans säng, som stod på en flat stenhäll i ett hörn där det
inte fanns golv, bodde tomtormen, och lagården skyddades av
både stål och en orm i fähuströskeln. De onda makter, som dock
fanns, kom inte åt vare sig honom själv eller hans hus.
Nu skall ingen tro, att tjörnborna lever i ett medeltida dunkel.
Ingenstans har jag mött ett mer vaket folk, ljusare och
frimodigare människor, eller ett mer rationellt ekonomiskt bondeliv.
Allt är framåt. Men allt det moderna, med ett blomstrande
föreningsliv, maskiner och bättre kommunikationer, bröt in ganska
sent, först vid sekelskiftet, och de gamles berättelser har ännu
inte glömts. Radion och tidningarna har inte alldeles tagit död på
berättaren.
Tjörn har väl bara en Olaus Olsson i Bräcke, den store
upptecknaren, som till Folkminnesarkivet samlat 1 000 sägner, 350
visor och 13 000 ordspråk och till Landsarkivet långa
släktutredningar och mycket annat. Men sagesmännen är många. En
sådan som förenar fornt och nytt är Otto i Rörvik, Andreas’
närmaste granne och bäste vän.
En ståtlig typ, denne Otto i Rörvik! Med sin resliga gestalt och
sitt vildvuxna skägg var han som stigen direkt ur en fornnordisk
hjältesaga. Och ändå var han föregångsmannen inom det
moderna jordbruket i bygden.
När det nya började, togs all gröda från åkern med lie och
skära, prejeln dunkade på logarna, och endast här och där sjöng
ett tröskverk med hästvandring. På åkrarna härskade rågen,
kornet och bönorna och uppe i hagmarkerna ljungen. Åkern fick
ge vad den kunde av sin egen kraft, och annan gödning än
naturgödsel och rutten tång kom aldrig ifråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
