Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Dagar på Tjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagar på Tjörn
Med muskelkraft skulle allting göras och arbetet var envist
slitsamt. Men nog gavs det också fröjdestunder i arbetet; man
hade sina arbelshögtider, som »slåttekalaset», då höet slogs,
»kraginga», då bönorna krakades, och »brotinga», då »horet»
eller linet bråtades. Då gick hela byalaget samman, man hjälptes
åt, tog gård efter gård, och gjorde själva arbetet till en fest.
Vid slåtterkalaset samlades alla slåtterkarlarna, vanligen ett
tiotal man, på kvällen i den gård, som skulle avverkas morgonen
därpå. Man hade liarna slipade och bryndon med, och efter
några timmars sömn på logen eller i ladan var man ute på ängen
eller åkern redan vid 3-tiden. Liarna bet bra i det daggfuktiga
gräset, morgonen var sval och frisk, och på fastande mage slog
man så, tills vid 5-tiden kvinnfolket kom med kaffe. Till kaffet
vankades smör och bröd och dopp, och i sista koppen hälldes
brännvin. Så svingades liarna på nytt, kvinnorna var nu med
och sprätte ut skårorna med sina räfsor, och redan vid
9—10-tiden på förmiddagen, då solen började bli för het, slutade man
slåltern för dagen. Då åt hela laget »morrasdags»; risgrynsvälling
med smör och bröd, äggost eller pannkaka, och efter det hela
kom åter brännvinshalvan. Mättad och stimulerad kunde man
sedan ägna sig åt dagens andra sysslor.
Vid bönkrakningen, skördefesten på hösten, var åter hela
laget samlat. Nu började man ungefär vid den tid på dagen då
man slutade slåttern och daggen dunstat bort. »Kragemärra»,
storhässjan, vars saxer lyfte åsen högre-än något lagårdstak, stod
färdig att ta emot. Med två hästar för var sin sprötkärra kördes
bönorna fram, och vid krakemärren arbetade sju man — två
»fångade», samlade bönorna i fång, fyra satt på stegen och
»lyfte» fången undan för undan uppåt och en »la» fången till
rätta. Färdigstuvad stod krakemärren som ett jättelikt ryggåstak,
där all åkerns must var bärgad i ett saftigt foder för kreaturen
och svällande bönskidor till mat för både folk och fä. Från
krakemärren gick folket åter till ett kalasbord. Och efteråt fick kvinnor
och barn från »hamnera» gå över stubbåkern och för egen del
plocka de bönskidor som spillts.
Fram på senhösten kom den tredje stora arbetsfesten,
bråt-ningen av linet. I byalagets »bröthus» var det fyr i den öppna
spisen, sex eller sju personer stod med sina bråtor runt väggarna och
i mitten gumman med linlockarna, vilka hon torkade och
värmde vid elden och delade ut åt laget. Hon var centralfiguren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
