Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl-Julius Anrick: Vår strävan med vandrarhemmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regler och krav, som måste uppställas för att verksamheten i det långa
loppet skulle hålla måttet och ständigt helt tjäna det ideella syftet?
Låt mig omedelbart deklarera att det inte funnits någon möjlighet
att realisera våra planer, om de inte mötts av en sådan förståelse och
hjälpsamhet från alla dem som kom att bli våra vandrarhemsvärdar
— till vandrarhemsvärdarna går därför vårt första tack —• om vi inte
fått sådan hjälp från både enskilda, sammanslutningar och i flera fall
också från kommuner när det gällt att få disponera lokaler för våra
hundraden av vandrarhem, om vi inte fått ett sådant både moraliskt
och ekonomiskt stöd också från Kungl. Maj:ts sida. Jag tror inte det
ena är mindre värt än det andra. Vi har mötts av en mångstämmig
kör av välvilliga röster från vandrarhemsgäster i tiotusental som
uppmuntrade oss att gå vidare och vandrarhemsorganisationen framträdde
under sin utveckling allt mer och mer som ett ytterst värdefullt
hjälpmedel i vår allmänna strävan, huvudändamålet för turistföreningens
strävanden: att vidga kännedomen om svenskt land och folk bland oss
svenskar. Och ändå är vandrarhemsrörelsen bara en ungdom om 10 år.
När vår styrelse alltså den arbetsfyllda hösten 1932 — under
depressionstid i landet — fattat sitt principbeslut, kom åtgärderna slag i slag.
Det första uttrycket för full förståelse fick vi på den konferens som hölls
den 12 december 1932 och där ett betydande antal organisationer med
de mest skilda arbetsuppgifter lämnade planen sin fulla anslutning och
där de som det heter hemställde till turistföreningen att ta sig an
uppgiften. Där fick vi värdefulla löften om bistånd från, jag nämner bara,
Jordbrukareungdomens förbund, Arbetarnas bildningsförbund,
Läro-verkslärarnas riksförbund, Sveriges allmänna folkskollärarförening,
Svenska kyrkans diakonistyrelse, KFUM, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund, Svenska nationella ungdomsförbundet, IOGT,
Svenska gymnastikförbundet och Sveriges scoutförbund.
Och alla löftena om utredningshjälp infriades med största
beredvillighet när det på varje håll gällde att söka finna någon lämplig lokal för
de första vandrarhemmen.
Efter några månader stod den första säsongen för dörren. Den 14 maj
1933 öppnades det första STF:s vandrarhem. Det låg vid Vättern,
i Gränna, där fabrikören Bolling och några medintresserade med stor
initiativkraft visade sin tilltro till saken genom att omedelbart för
flera år framåt hyra en trevlig gård mitt i stan med en stor trädgård
som alltjämt ingår i det sen dess betydligt utvidgade hemmet.
Den första årskullen vandrarhem omfattade 33 hem. Det kan bra
belysa vilka som främst utgjorde våra hjälpare om man ser efter vad
slags lokaler som nyttjades: 17 var folkskolor, 4 därav hade redan förut
haft skolresebyråer, 9 var bygdegårdar eller liknande (dit hörde
JUF-och SLU-gårdar, lokaler tillhöriga IOGT och KFUM samt
ungdomsgårdar), 4 var lägenheter som enskilda ställde till förfogande och 3
slutligen förhyrdes särskilt för ändamålet.
På turistföreningens byrå minns alla, som var med, med vilken
spänning man tog emot de första veckorapporterna från de nya hemmen.
Hur skulle det hela utfalla? Hade man lyckats åstadkomma något som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
