Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Thaning: Den tionde sylpremiefärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STF:s Sylpremiefärder firade alltså ett 10-årsjubileum 1943.
Egentligen skulle det varit 11:te gången färden gick av stapeln,
men 1940 fick den tyvärr inställas, och de utsedda stipendiaterna
fick till stor besvikelse sin färd utbytt — mot en serie
årsskrifter. Under dessa 10 år har inte mindre än 865
skolungdomar deltagit i vandringen upp till Sylarna, åtföljda av ledare,
naturvetare och läkare, vilka till ett antal av sammanlagt 24
under årens lopp sörjt för stipendiaternas såväl timliga som
andliga utspisning.
Vi möttes i Enafors en vacker juliförmiddag, de femtio
lyckliga i den tionde Sylpremiefärdens pojkgrupp och
författaren-färdledaren. Upprop hölls och pojkarna satte i sig ett
välbehövligt skrovmål inne på Turisthotellet. Det skulle senare visa sig att
dessa två faktorer, mat och upprop, blev färdens så att säga
konstitutionella element, vilka omfattades med ett intresse som
stundom överflyglade allt annat som vi förehade. D. v. s.
intressena var något delade, på så sätt att färdledaren koncentrerade
sig på upprop medan pojkarna tänkte på mat. I den
följande redogörelsen för färden är det därför lämpligt att läsaren,
för att finna den rätta stämningen, rätt ofta tänker på upprop
och på mat.
Så gav vi oss i väg mot Storulvåstugan, första dagens mål.
Till Handöl gick vi landsvägen, och redan efter en timmes
marsch kunde en viss besvikelse kombinerad med en försiktigt
haltande gång märkas hos en och annan, som inte tyckte att
packning, skavsår och tillryggalagd vägsträcka stod i rimlig
proportion till det uppskattade avståndet till Snasahögarna. Detta
var ju för de allra flesta det första mötet med fjället, och av
deltagarna var det väl endast slättborna från Skåne som hade någon
möjlighet att på erfarenhetens grund uppskatta de bedrägliga
avstånden i fjällen.
Efter den hårda landsvägen var gräsvallarna i Handöl en
angenäm bekantskap att göra. Lagom andäktiga beskådade vi
Karolinermonumentet. Men en sådan ljuvlig eftermiddag som
denna saknade vi nog förutsättningarna för att kunna fatta den
stora tragiken i den kamp Armfelts armé hade att kämpa mot
köld och storm när landet försvarslöst stod hotat av övermäktiga
fiender. Då imponerade hängbron över Handölsfallen mer, ja
man kan lugnt våga påstå att här mötte vi den första stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
