Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svante Lundgren: Vandring genom tio fjälldalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svante Lundgren:
VANDRING GENOM TIO
FJÄLLDALAR
I begynnelsen såg det inte lovande ut: Lilla Lule älv stod opp i
småskogen nedanför Jokkmokk, Skalka sköljde över större
delen av bryggan vid Björkholmen och var genomgrumlig av
glaciärslam från Sarek ända i nedre delen, och Kamajokks fall
bakom turiststationen i Kvikkjokk hade en kraft i målföret, som
ingav respekt. Det var fjällflod den 20 juli, därom rådde inget
tvivel. Fyra dagars intensiv värme föregången av regn hade gått
till attack mot Bores sista tunga fästen oppe där i bergens
nordvända brantstup, där glaciärernas isbucklor i år fått goda tillskott
i sina närområden.
Där satt vi tre kumpaner över kartbladen och vägde möjligheter.
Vi var två nyss anlända upplänningar och min skånske vän och
färdkamrat sen i fjol, Karl-Aage, som luffat omkring häroppe som
STF:s fjällförare sedan säsongens början. Hans tränade rygg
skulle få ta hand om en del av våra »viktiga» saker: tält,
fotogenflaskor och dito kök och en del annat smått och gott. Vi skulle
göra en tjugufemmila vandringsögla genom Sareks nationalpark
med knuten i Kvikkjokk, så var meningen, och så mötte vi
denna oförskämt sena flod. Alldeles oförberedda kom vi ändå
inte, ty ryktet om den exceptionellt sena fjällvåren hade
brev-ledes trängt ner till Uppland. Den 16 juni — då vi i
Mellansverige inte på tre månader tänkt en tanke på snö och kyla — kom
Karl-Aages rapport från Kvikkjokk: ännu står Pårtefjällen i
orörd vinterskrud, och Laitaures skridskois är det inget fel på.
Så underlig var våren detta år: en månad tidigare än vanligt
söderut och lika mycket försenad längst opp i norr.
Uppsvällda bäckar är ingen sak att leka med, de är ibland
livsfarliga att ge sig ut i, och de kan utgöra rent oöverstigliga hinder,
som fordrar fullständig avvikelse från tänkt route. Vår ämnade
färdväg bort i västra delarna av Sarek var dessutom tämligen
lite prövad — delvis nära nog oprövad — men den hade en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
