Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svante Lundgren: Vandring genom tio fjälldalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från passhöjden mellan de båda bergen Kåbrek träder övre
Njåtsosvagge fram i all sin glans. För varje ny dal man ser, slår
det en, så lika och ändå så olika varann de är. Lika i sin öppna
U-profil, skuren av inlandsisens skedjärn och i alla fall var och
en med sin särprägel fullkomligt olika alla andra. Och aldrig
törs jag påstå, att den eller den är Lapplands vackraste vagge.
Men säkert får man leta efter maken till fjällport till den mellan
Tjatja och Pulkas. Vi har solen nästan mitt i dalporten, och som
denna öppnar sig mot Padjelanta är sikten fri. När nu ljuset
sprutar emot en genom lite beslöjad luft, kunde platsen där nere
vid Pulkas brant gott ha varit hans med nycklarna: Sankte Pers.
Den vägen tänker vi dock inte ta den här gången, även om
Karl-Aage gör ett aktningsvärt försök: vi andra två bleknar
faktiskt, då vi ser honom ge sig av utför den branta och steniga
sluttningen med huvudet före och gå runt på detta sätt två gånger,
bl. a. över en stor sten. Han har helt oförberedd trampat loss en
sten, och den tunga packningen gör resten. Visst slog han sig,
jag tror mycket illa, men om en stund är han på väg utför igen.
Vi skulle över till Jeknavagge, som mynnar ut i Njåtsosvagge
på norra sidan. För att komma dit måste vi vada Njåtsosjokk,
som dock inte är djupare än en halv meter här oppe. Detta skulle
bli vårt enda nämnvärda vad under hela vandringen. Det var
också här vi hade det största frågetecknet på kartan, men
vattenståndet hade nu sjunkit till ungefär det normala, och någon
svårighet fanns inte.
Det är för övrigt lättare än man tror att lägga en vandringsroute
genom Sarek och samtidigt nästan helt undfly vadning. Det kan
vara skäl att nämna detta, eftersom Sarek har rykte om sig att
vara synnerligen svårframkomligt. Vi övertvärade dalgångarna
i närheten av vattendelarna och slapp därigenom alldeles vaden.
Och vattendelare finns i alla sarekdalar, ty högfjällsområdet
avvattnas åt både öster och väster, både till Stora och Lilla Lule
älv. Mittför tvärdalarna eller vid en eller annan kraftigare
glaciärbäck kan förhållandet bli mera komplicerat, men här kan man
i nödfall gå opp över glaciärtungorna. I vissa dalgångar kan
terräng- eller kanske framför allt vegetationshinder göra det
nödvändigt att följa en viss dalsida trots det därmed sammanhörande
vadet. Så är t. ex. förhållandet i Sarvesvagges nedre del, där
Telma-sidan är fullkomligt oframkomlig på grund av vide.
Ovan björkregionen är dalarna för det mesta lättgångna. Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
