- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1944. 1400-talet /
351

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svante Lundgren: Vandring genom tio fjälldalar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Känslan av vildmark och vetskapen om distansen till av människor
något så när behärskad miljö är också en väsentlig del av
Lapplandsfjällens trollmakt.

Innan vi hunnit ner till Ritanjunjestjåkko, har solen krupit ner
bakom bergen i väster, och västligvinden är nu så otäckt kall
och fuktighetsmättad, att vi kokar vår vacuumsoppa inne i
tältet. På natten piskar några stora regndroppar mot tältduken.

Nästa morgon är det vatten i luften och lågt i taket. Det glada
Ritanjunjestjåkko från i går står inte att känna igen i de dystra
brantlut, som möter dimman ett par—tre hundra meter uppåt.
Våra planer på Akavagges glaciärer och Akatjåkko med mera
måste skrinläggas. I stället beslutar vi gå Neitarepvagge och
Alkavagge till lappväsendets kåta vid Smailaijokks och
Kuoperjokks sammanflöde. Vi sätter alltså kurs oppåt den höga
Neitarepvagge. I övre delarna är den helt snötäckt. Fruktansvärda
snöstormar måste ha avlastat dessa snömassor i lä om
pasströskeln. Snön är inte bara bemängd med dvärgbjörklöv utan
också med mindre ris och pinnar, som vinden rivit med sig
och burit hitopp från lägre regioner. Snön är hård — det är
den överallt i år — och utmärkt att gå på, så Neitarepvagge
tar oss inte många timmar, men den är dyster i detta väder, när
dimman driver omkring oss och emellanåt slår över i ett iskallt,
grått duggregn. Det är bara att dra in huvudet mellan axlarna
och gå och gå. Snart är vi nere i en av Sareks huvuddalar igen,
i Alkavagge. Också i denna bolmar dimmorna in och ringlar i
Herrapaktes lodstup, men vi har dem ovanför oss nu. Det är
fortfarande bara att gå och vara glad, att det aldrig blev allvar
med regnet. Och Alkavagge är en dal att gå uti! I mellersta
delarna är dalbottnen uppbyggd av sandavlagringar, plana som
dansbanor och kilometervida.

Vårt dagsmål är som sagt lappväsendets kåta i övre Rapadalen.
Alltså håller vi vänster om Akajokk, som kommer ner i
Alkavagge vid vattendelaren. Därmed har vi det vattnet på rätt sida
om oss och fortsätter i alltjämt god terräng ner till Kuoperjokk,
som vi hoppar torrskodda över på ett brett, av stenar belamrat
ställe rakt nedanför Alkavagges mynning. Lappflyttningsvägen,
som vi följt genom hela Alkavagge, ringlar även här neråt
Kuopervagge, i vars nedre del Kuoperjokk byggt upp ett
lagun-och deltaområde. Ovanför detta ackumulationsområde bildar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:10:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1944/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free