Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svante Lundgren: Vandring genom tio fjälldalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamrater irrade. Efter att ha varit nära att fastna i svämsand
vid vadningsförsök kommer de till sist efter till kåtan rejält våta
sägande vackra ord om alltings inneboende ... Jag tröstar dem
så gott jag kan med mitt överlägsna förutseende.
Kåtan, som vid min ankomst verkade ganska dyster med sitt
mögliga ris, som legat där sedan rajden i våras, blir snart
hemtrevlig, sedan värmen från brasan fått driva ut den unkna luften.
En kåta är i alla fall ett skydd, om vädrets makter skulle bli allt
för onådiga, och det är skönt att krypa in där, tända en brasa
och känna en smula trivsel. Känslan av ett skydd — primitivt
visserligen men effektivt — gör faktiskt trevnaden bara större,
om vädret skulle råka bli verkligt uselt. Då prisar man sig lycklig
för ett lager torv och näver mellan sig och Sarek. Detsamma
känner väl lappen, föreställer jag mig, medan begreppet hem,
vilket för oss är inträngt mellan fyra väggar, för honom har vida
gränser. Hans hem är överallt dit renarna drar.
Det är fler än en, som här ridit ut oväder, och den sistes visitkort
sitter instucket i kåtaväggen. Han hade tillsammans med en
bärare väntat här i fyra dagar på bestigningsväder. Att bestigningsvädret
blev dåligt i alla fall kan Karl-Aage berätta om, ty
han träffade de två vandrarna, då de våta och utpumpade anlände
till Kvikkjokk.
Själva är vi vid det här laget lagom avciviliserade för att trivas
med vildmarkslivet: föga prydliga ansatser till helskägg och
anoracker som blivit ojämnt grumliga i färgen. Vi sitter kring
elden och har var sin tallrik rykande vitkålssoppa i knäet, och
dukningen i övrigt består av i kåtariset utspridda påsar och
smöraskar och någon bit rökt skinka med tillhörande slidkniv. Men
kaffepetter gör sig bred vid elden och pustar ut ett ljuvligt os. Vi
trivs sagolikt.
Det är lördagskväll, och svenska folket samlas till friluftsfester.
— Är det någon, som vill byta ut Smailaijokks ensamma brus?
Våra bestigningsplaner gäller Kavapakte och kammen fram
till Soltatjåkko. Vädret är på söndagsmorgonen fullkomligt
strålande, varför vi är tidigt på benen, packar torrskaffning i en
ryggsäck och en kraftig frukost inombords och ger oss av oppför
Ruotesvagge. Lappväsendets bro över Smailaijokks kanjon en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
