- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1944. 1400-talet /
362

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svante Lundgren: Vandring genom tio fjälldalar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vilda kammarna och trasiga branterna i högfjällen inte äger:
ro och avspänning, det oändliga synfältet och viddernas
ofattbarhet. Ingen detalj bryter sig nt ur totaliteten från denna höjd,
och allting får i den tysta stillheten en säregen undermening. Man
känner sig liten och betydelselös i det stora sammanhanget, här
där horisonten sedan årmiljoner inte har ändrat profil i för ett
människoöga registrerbar grad. Oföränderlig är väl dock inie
heller detta landskaps relief. Geologerna vet berätta om gammal
nederoderad veckning, om det kambriska havet, som svallade
här och om den sista veckningens revolution, när berglager
valsades ut, sköt över varandra, gjordes randiga och omvandlades
av het inträngande magma. Men detta har skett under
tidrymder, som inte åskådligt kan fattas av mänskligt förnuft. Utifrån
vår erfarenhet av tid och rum är bergen de evigt oföränderliga.

Om den långa marschen över lågfjällsplatån till Aktse och på
de rösade lederna till Kvikkjokk är inte mycket att säga. Det blev
mest en fråga om att gå ett oundvikligt antal mil för att komma
tillbaka till civilisationens radiorapporter igen. Men också under
de två dagarna höll det goda vädret i sig. Ännu när stigen började
slutta utför mot Kvikkjokk, hade vi svårt att fatta, att vi gjort en
hel Sarekvandring utan att få en enda ordentlig regnskur över
oss, att vi ingen gång slagits med videsnår och att vi endast behövt
ta ett enda rejält vad. Den första omständigheten hade vi förstås
en nådig väderleksgud att tacka för, men de övriga fördelarna
berodde faktiskt på lämpligt val av färdväg. Även med kraftigt
högvatten och alla med oväder följande vidrigheter skulle den
varit framkomlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:10:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1944/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free