Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andreas Lindblom: Minnena och människorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnena och människorn a
terlandet med alldeles särskilt klara konturer, liksom gamla
seder och bruk av dem iakttages noggrannare än här hemma.
Minnena, även enkla och skenbart obetydliga, blir dubbelt
dyrbara. Det kan vara rena tillfälligheter, som kommer hjärtat
att klappa. För många år sen träffade jag i en fjärran hamnstad
en svensk sjökapten, som låg med sin båt på redden. Han
berättade, att han bland det internationella slödder som befolkade
hamnen därnere kort förut råkat på en gammal svensk sjöman,
som för längesen rymt från sitt fartyg. Lite motvilligt hade han
accepterat kaptenens inbjudan att gå ombord och få ett mål mat.
Stewarden fick order att duka fram sill och potatis och brännvin.
När sjömannen skulle sätta sig till bords, brast han i gråt. Det
han såg framför sig var för honom Sverige.
Minnenas makt är hembygdsrörelsens hemliga vapen. Det är
nog inte heller en slump att under de två världskrigen och
däremellan bygdeforskningen i så hög grad blomstrat upp och så
många gamla gårdar räddats. Hembygdsrörelsen har utgjort en
del av vår andliga beredskap. Instinktivt har vi, när allt gungat,
sökt oss tillbaka till fädernas arv, till deras tro och erfarenhet,
till gården och grunden. Omedvetet har vi förstått, att där fanns
något att hämta, som kunde hjälpa oss att genomleva den
prövo-tid, under vars gisselslag världen vrider sig.
Hembygdsrörelsen är historiskt sett framsprungen ur Nordiska
museet och Skansen och den nationalromantiska
kulturströmningen på 1890-talet. Dess syfte blev till en början att flytta och
inreda gårdar. Sedermera har programmet vidgats, och det
sammanfaller nu ofta delvis med folkbildningens och
ungdomsvårdens, där ej minst Samfundet för hembygdsvård gjort en
god insats. Av hembygdsgårdar fanns omkring 1920 cirka tre
hundra, nu är de mer än ett halvt tusental. Ett resultat på gott
och ont. Mångas tillkomst har inneburit räddningen för gamla
bra byggnader på den plats där de naturligt hör hemma. Andra
har mer eller mindre nödtvunget ryckts upp med rötterna och
omplanterats i en främmande miljö. Alldeles särskilt gäller detta
friluftsmuseerna ute i landet, som alltför ofta ger intryck av att
ha tillkommit på måfå; det verkar ibland ungefär som om Vår
Herre vänt upp och ned på en bvgglåda och strött ut dess
innehåll i skogen eller parken. På ett ställe har man t. ex. flyttat en
herrgård ur dess naturliga sammanhang med trädgård och åker
och förvandlat den till ett jaktslott i en vildmark. »Här ligger
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
