Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. W. Silverstolpe: Svenska värden i fågelperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska värden i fågelperspektiv
jordbruket att tro så, men rätt skall vara rätt, och äran blir för
resten inte mindre, om det sägs, att här också finns skog och
annat, som ger försörjning åt människor.
Och nu, när vi närmar oss själva slätten, är stunden inne att
tala om olika slags slätter. Det syns inte här uppe från luften
men det märks på jorden, att Östgötaslätten verkligen är en jämn,
slät yta. Den är jämn som havet, för den är gammal havsbotten.
Här liksom i Västergötland och i Mälarbäckenet och i
kusttrakterna litet varstans i landet — däribland i Kalmartrakten som vi
flög över — är det fråga om mark, som en gång av inlandsisens
tyngd pressades ner under havsytan och som när den kom upp
igen var överdragen med jämna, släta skikt av havslera. Här
går det att göra om det experiment, som Strindberg med några
vänner en gång gjorde en sommarnatt på en av Berlins längsta
gator: en kvast hölls upp och ned i ena änden av gatan, och så
gällde det att från andra änden konstatera, om jordytans egen
krökning, som ju måste göra sig påmint på slätten liksom på
havet, räckte att skyla kvastrufsan. Det går an att försöka på
Östgötaslätten och annorstädes, men avståndet bör nog göras
större än det gjordes den där sommarnatten i Berlin.
Alltnog, en hel del av den odlade jorden i Sverige är en present
av havet, en gåva som överlämnades någon gång i längesedan
svunna tider. Det stannade för resten inte vid en engångsdonation.
Landet höjer sig alltjämt, det minns hur trycket av inlandsisen
kändes och rätar alltjämt på sig i den behagliga känslan att vara
trycket kvitt. På hundra år blir det en hel del nya åkrar och ängar
längst uppe i norr, i Västerbottens och Norrbottens kustband.
Någon ville visst framställa en fråga — »hur var det nu med
den skånska slätten, som inte var någon slätt?» Alldeles riktigt,
något skulle sägas om den skånska slätten. Den är inte gammal
havsbotten. Dess fina jord maldes en gång samman av
inlandsisen, och den blev så mycket finare som stora mängder kalk från
berggrunden maldes in i den.
Samma mäktiga urkraft malde och malde också på de väldiga
områden, som aldrig pressades ned under havsytans nivå,
exempelvis det sydsvenska höglandet, Dalarna och större delen av
Norrland. Men det blev en magrare mäld, en moränjord, som
för det mesta kom att bestå av sand, grus och sten. Vid
sjöstränderna och i floddalarna gick det att ta vara på mjukare jord
för åkerbruk, men uppe i skogarna och bland bergen var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
