Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredric Bagge: Blekingetur i snipa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blekingetur i snipa
Öns barn samlades på avstånd för att hångrina, och innan vi
fick ned seglet igen för ett nytt försök hörde vi fiskarens tolvårige
Sigge utbrista: »Harre jisses så toppen sitter!» Det blev Sigge som
spritade storseglet och fäste toppfallet precis där det skulle sitta
på stången, så att de båda seglen bildade en enda svällande duk,
när vi åter kom ut på sjön. Så hade vi på Saltärna också lärt
känna en god representant för den pigga, hjälpsamma blekingska
kustbon.
Vi hade sjökort med oss, och på hemvägen tog vi den
utprickade farleden, liksom om »Tärnan» med sitt djupgående av en
halv meter vore en av de 15 000-tonnare, som då och då stävar
in mot Karlshamns »atlantkaj». Atlantfarten var kanske inte så
aktuell just nu, något som silhuetten av en jagare i full fart strax
innanför horisontlinjen också påminde oss om. Men där vi for
var det fred och svensk sommar. De svarttjärade blekingsekorna
kom hem med fisk till frukost, och då och då mötte vi en skonare
eller lastbåt i fraktfart. Det hade egentligen varit stilenligare om
vi också suttit i en blekingseka. Den bygges fortfarande, bl. a. på
Joggesö i Karlshamns skärgård, och anses ur många synpunkter
vara en märklig båttyp.
Vi satte sydvästlig kurs ut till Tärnö, ytterst i havsbandet, och
irrade därefter genom de många sund, som bildas mellan öarna
i Karlshamns skärgård. Silosbyggnaden blev större och större.
När vi vände in i båthamnen vid Vägga, tog vi inte årorna till
hjälp utan gjorde en perfekt gir, och seglen föll, samtidigt som
»Tärnan» sakta men säkert kröp in till bryggan. Så var det bara
att beslå seglen, ösa båten och bära i land ägodelarna. Och någon
dag senare att sätta sig och stirra ut över fläkttrumman på gården
i Stockholm. Men det var inte så svårt nu — man hade ju i alla
fall känt fläkten från havet och sett utsikten från Saltärna.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
