Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Om sommaren sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birgitta Ahlberg
tunga nödår och ljusa lyckotider! Spelhornets mollklang med
ton från de susande fäbodskogarna, spikskornas tramp under
de långa arbetsvandringarna till Rumboland, spinnrockssurret
vid brasan, bjällerklangen på snödjupa vintervägar, gillenas
högtidsbrus och den förtröstansfulla psalmsången i kyrkan — allt
fanns där för den som hade öron att höra med. Gustaf
Ankarcrona, som ägnade sitt liv åt att rädda bygdens hotade egenart
och slå bro mellan forntid och framtid, kunde inte ha fått en
bättre vårdare av sina efterlämnade skatter.
Men
Karl den tolfte hade hundratusen man,
Karl den tolfte hade hundratusen man,
Karl den tolfte hade hundratusen man,
som tågade långsamt fram på makadam.
Denna sköna sång på melodien av »John Browns baby» var
tisdagens melodi, medan vi tågade den steniga skogsstigen till
Tällbergs station, och den exekverades med kläm av den
sång-begåvade kvintetten, Ethi, Asta, Gun och två Ullor. En följd av
detta inspirerande ackompanjemang var att vi kommo nära en
halvtimme för tidigt till stationen och fingo fördriva tiden med
ännu mera sång, interfolierad med historier och tankeutbyte.
Det senare rörde huvudsakligen vandrarhem, cykelvägar,
färder och vandringar av olika slag, ty många av reskamraterna
hade hunnit se en del av landet, innan de foro till Dalarna, och
på många håll spårades den sanna entusiasmen. Det framgick,
att några redan tidigare varit på liknande sällskapsresor, men för
de flesta var resformen ny; de hade väl tidigare cyklat, legat på
pensionat etc., men denna gång valt sällskapsresan dels för att få
trevligt sällskap, dels för att verkligen få se något av den trakt de
hemsökte.
Tåget kom i sinom tid och förde oss till Rättvik, där vi under
väntan på nytt tåg ägnade oss åt hemslöjdsinköp, glacefrosseri
m. fi. ädla nöjen, innan färden gick vidare till Mora. Efter ny
hemslöjdsjakt beundrades vederbörligen ortens agremanger, som
ju äro ganska många (Skeriol m. m. medhanns dock inte denna
gång), men största dragningskraften hade självfallet Zorngården
och Zornmuseet. Intresset för Zorngården var närmast av det
högaktningsfulla slaget, eftersom de flesta ju inte haft någon möjlighet
att bilda sig en föreställning om den mäktiga personlighet, som
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
