Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Om sommaren sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birgitta Ahlberg
vardagslag ha ett ansvarsfullt och tankekrävande arbete — låt oss
säga en husmor eller en lärarinna — att för en tid få överlämna
sig i en färdledares vård och själv bli som ett sorglöst barn ihop
med en flock muntra reskamrater! Det kan bli en
skolflicksstäm-ning över en sådan resegrupp, som kanske skrämmer en del
äldre och humorfria personer, men som är något av det mest
uppfriskande som tänkas kan, och om det också regnar halva
tiden kan minnet efteråt bli som ett enda solsken.
Något sådant var det, som STF åsyftade, då föreningen om
våren 1919 började experimentera med ordnandet av
sällskapsresor i Sverige. Självfallet var det den gången det lockande men
svårtillgängliga Lappland, som blev målet för sommarens fyra
resor. Även om svenskarna då för tiden inte ansåg sig behöva
färdas sällskapsvis inom egna sydliga landamären, var det en
annan sak med Lappland, ty där kände man sig så bortkommen
och hjälplös, att Turistföreningen trodde att det skulle vara en
skön sak för mången att få upptäcka ödemarkens tjusning under
en ledares betryggande skydd.
Det blev 65 deltagare i den sommarens resor, och därmed
ansågs försöket ha lyckats så väl, att det lockade till upprepning.
Det följande årets lapplandsresor blevo också fulltecknade, men
de båda resor till Västkusten och Vättern, som samtidigt
planerades, måste inställas av brist på deltagare; ännu hade inte svenska
folket upptäckt fördelarna av att resa sällskapsvis även inom de
mera lättillgängliga landsdelar, dit man lugnt kunde fara
individuellt. Alltså höll sig STF tills vidare till fjällfärderna, som 1924
utökades med vintersportresor, varjämte det i samarbete med
Statens Järnvägar ordnade tåghemmet samma år började rulla
fram och åter mellan Östersund och Storlien, den ena
sommarveckan efter den andra.
Men 1928 hade man hunnit därhän, att deltagare anmälde sig
också för resor till Gotland, Ångermanland och
Dalarna-Värmland, och därmed hade nya möjligheter öppnats. Med
fjorton-dagarsfärden detta år genom Siljansdalen, Bergslagen och
Fryksdalen till Göteborg hade ett par av våra äldsta och populäraste
turistlandskap kommit inom sällskapsresornas räjong, och det
visade sig snart, att deras dragningskraft var oförminskad. Då
STF år 1933 började experimentera med en ny sorts
sällskapsresor, som kallas »sommarhemmen» — där deltagarna under en
vecka bo på något trevligt ställe och göra utflykter därifrån —
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
