Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calla Anrick: STF antiqua et hodierna. Glimtar ur en sextioårings liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Calla A nrick
Den 1 april 1944 var en dag med önskeväder i
Lapplandsfjällen. I Abisko kom solnedgången med fjällglöd och blixtföre
— och Stockholmståget på utsatt tid.
— Ni får inte middag förrän klockan 8 i dag och vi hade
tänkt att ni skulle äta i Wilhelminas lilla hall, sa
föreståndarinnan. Vi trodde att ni ville ha en nypa luft efter resan och
genast ta på er skidorna.
Det ville de.
— Tänker du byta, frågade han när de kommit åter och
dängde en järnskodd skidpjäxa i golvet och drog på tofflorna.
— Bara på fötterna, sa hon. Vad skulle det för övrigt tjäna
till. Det här är ju en fjällstation, fastän den är fin. Man blev ju
inte våt, bara öm. Såg du Somaslaki? Det är inget hafs och slafs
med det fjället, rena, rama majestätet.
— Stadigt som en nordisk kung . . .
— Precis. Jag hoppas det inte finns nån sorts måne i kväll.
Jag orkar inte med mera vackert på en stund. Tänk, varje gång
jag kommer hit, känner jag mig så hemma som om . . .
— Skynda dig, och prata inte så mycket, sa han. Det sorlar i
hallen.
— Himmel. Är det bjudning? Och jag som inte har brytt mig
om att byta ens . . . Josef och Maria! Det är den 1 april. Du
ska se, att de tänker fira dina 25 år. Det är precis som om det
var i går, när för 25 år sedan . . .
— Så rart av dem, sa han. Nu går jag. Är du färdig?
På dörren till Wilhelminas hall stod det för kvällen »Privat».
Alldeles som de båda gångerna på 20-talet då Hollands
drottning med make och liten dotter bodde i de tre kringliggande
små snedtaksrummen och den knubbiga Juliana hoppade på
ett ben i glädjen över de låga rummen och de höga bergen, och
den kungliga sviten var väluppfostrat behärskad inför sina ännu
snedare tak och sin stora skräck för tyfusbaciller i de oreglerade
fjällbäckarna.
Ack ja. Det var då.
Kring bordet satt några av Abiskos många trotjänare. Den
myndiga fröken kökschefen, som rett sina härliga soppor och
såser redan på den gamla utbrända vedspisen i det förra,
dra-diga köket, lagom stort för en prästgård, arbetade nu så
elektriskt, att man nästan var rädd att gå ut i köket och möjligen
komma åt några knappar, som fick jättestekpannorna att vända
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
