Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. W. Brøgger: De ti tusen år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. W. Brøgger
Midt i denne veldige skapertiden skrev han engång en
avhandling, som hörer til min ungdoms minner: »Hur kan vi veta något
om Sverige på Mose tid?» Dengang var det nesten
revolusjone-rende. Hvad vilde han sagt idag, når Moses så å si er et
tilbake-lagt stadium, en distansert sammenlignende person. Ikke engång
Hamurabbi eller de egyptiske faraoner av de förste dynastier
imponerer oss lenger ved deres ålder.
De förste av de ti tusen år har vært preget av de gamle fangst*
kulturer (veidekulturen) over store deler av Norden, fra
Danmark—Skåne til Norrland og Finnmark. Små folkestammer i
stadig bevegelse, avhengig av sesongfangstens muligheter i
sjöen og på land. Det karakteristiske for slike folk er at de aldrig
når op til store kvantiteter og at de for sin eksistens krever store,
ja veldige områder. Knud Rasmussen lot på sin berömte femte
Thule-ekspedisjon ta op en folketelling blant en del av de
kana-diske eskimostammer. Et utmerket eksempel er registreringen av
Netsilingmiut, seleskimoene, ved Boothia Peninsula. De lever
som navnet sier av selfangst og om sommeren företar de veldig
länge vandringer nordpå for å fänge rensdyr i stor stil. Det var
et folk på ialt 259 mennesker og for sin eksistens skyld trengte
de å beherske et fangstområde som svarer til tre gånger
Danmarks störrelse, eller til hele den isfrie delen av Vest-Grönland.
Det kan jo også nevnes at på hele det veldige området mellem
Sibir og Grönland, en fem-seks tusen kilometer, lever ialt bare
ca. 33 000 eskimoer.
Slik har det vært i Norden i denne förste tidlige stenålder.
Bo-plasser og redskaper viser en höitstående fangstkultur. I teknisk
henseende er den bare blitt slått av vår egen tid. Slike merkelige
redskaper som harpunen i ben, fuglepilen (også i ben) og andre
viser hvor höit denne kultur var nådd. Den kunde ganske
enkelt ikke komme lenger innenfor sin ramme.
Da så kunnskapen om husdyr og jordbruk kom til disse
nordiske områdene for fire-fem tusen år siden skjer det noe stort
og nytt i Norden överför disse gamle fangstfolkene. Våre
sten-aldersboplasser synes å vise at de tok villig imot de nye
opfinnel-ser og tilpasset sig dem på sin måte. Anderledes blir det da
im-pulsene fra de store europeiske bondekulturene i ökende grad
gjör sig gjeldende i yngre stenålder. Nye folkestammer trenger
inn fra syd og öst, det opstår konflikter og kulturblandninger, hvis
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
