Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landet och folket blir till. En krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landet och folket blir till
Från Ancylustiden, 7000—5000 f. Kr., äger vi de första kända
resterna i Sverige av människan själv: skeletten av tvenne män,
som drunknat vid Stångenäs i Bohuslän. En kvinna, som
gravlagts i sittande ställning vid Barum, Bäckaskog i Skåne, visar sig
tillhöra den urgamla Maglemosekulturen; sannolikt härstammar
hon också från Ancylusskedet. Alla dessa skelett är av den
nordiska typ, som än i dag kännetecknar svenska folkets flertal.
5000—3000 f. Kr.
Förskjutningarna av gränsen mellan land och hav når först
under denna tidrymd så långt att kartan låter oss någorlunda
skymta vårt lands nutida form och utsträckning.
Bedan omkring 5000 f. Kr. är avgränsningen i söder klar. Skåne
har skilts från Själland, och kustlinjen i söder är i stort sett som
nu. Öresund är emellertid liera meter djupare än nu, och även
genom Bälten tränger vida mer ljumt, salt vatten in i
Östersjöbäc-kenet. Efter vissa strandsnäckor, som vandrade in men nu endast
trivas på västkusten, kallar vi denna tids Östersjö Litorinahavet.
Mellansverige visar en betydande avvikelse från det nutida.
Där halvön i våra dagar är bredast, har den tvärt om en midja.
Det mesta av Mälarlandskapen och Närke täckes nämligen av
en vid havsbukt och hela det norrländska kustlandet ligger
också under vatten. De stora sjöarna Vänern och Vättern är
emellertid 4000 f. Kr. i stort sett utformade och har i det
väsentliga funnit sina nutida avlopp.
Största delen av Sverige ligger alltså lägre än nu — stora delar
av Norrlands inland och kust ända till 100 meter — och det
återstår ännu årtusendens långsamma höjning avlandet innan
kustlinjen skall bli våra dagars. Strandförskjutningarna fortsätter
den dag som är — Norrland höjer sig intill en centimeter om året,
Stockholmstrakten en halv centimeter, i Sydvästskåne däremot
stiger havsytan kanske en millimeter per år.
Landisen är bortsmält från Skandinavien, om ej obetydliga
rester finns kvar i fjällen. Ekblandskogar med klibbal dominerar
i Sydsverige, ja sträcker sig långt upp i Norrland, där de övergår
i skogar av masurbjörk. Tallen har trängts tillbaka över hela
landet. Av gran finns ännu endast enstaka bestånd, som kommit
in från nordost. Hasseln når Västerbotten och östra Jämtland —
i våra dagar når den i glesa bestånd längs Bottenviken blott till
Ångermanland.
4 b. STF 40.
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
