Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Vår fornkultur i naturhistoriens ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lennart von Post:
VÅR FORNKULTUR I
NATURHISTORIENS LJUS
Arkeologiens framtid ligger i våra torvmossar.
Med den paradoxen brukade Rutger Sernander — vår
skarpsynte och skarptänkte pioniär inom torvmosseforskningen och
den kvartärgeologiska klimathistorien — utmana sina vänner
fornforskarna. Han menade: Fastmarkernas fornminnen och
fynd — gravarna, boplatserna och de tusentals lösa fornsakerna
— ge oss endast skelettet till vår kunskap om förfädrens liv
och vandel bortom de skrivna urkundernas ljuskrets. Skelettet
bär visserligen kroppen och ger den dess resning. Men livet bor
i köttet på skelettet. Och härom få vi ringa aning endast genom
fastmarksfynden, som endast undantagsvis äro av annat än
sten, ben eller metall. Träslöjd, spånad, vävnadskonst måste
ha varit väsentliga inslag i livsföringen under fornåldrarna
likaväl som i dag. Men alstren av dessa slags husflit ha multnat
bort i fastmarksjorden. Däremot ha de kunnat konserveras i
torv och dylikt, där luftens förintande syre varit utestängt. Och
vidare: I den mån våra torvmossars lagerväxling blir tidfäst,
kan man härur hämta åldersbestämningarna för sådana
minnen från vår forntid, som icke bära de vanliga arkeologiska
datumstämplarna. Särskilt för stenålderns äldre skeden ger oss
den geologiska tidsbestämningen — av torvmossfynd eller genom
anknytning till vår kustlinjes förskjutningar — enda vägen till en
säker arkeologisk tideräkning. Samt slutligen: De ofta
grundväsentliga förändringar i den svenska naturens kynne, som våra
torvmossars utvecklingsgång omvittna, måste också ha påverkat
människans livsbetingelser och livsformer under de primitiva
tider, då hon själv knappast annat var än ett led av naturen.
Det har gått femtio år, sedan Sernander för första gången
höjde sitt stridsrop. Erfarenheten sedan dess har förvisso visat,
att hans appell var ett segerord.
6. STF 46.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
