Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Primitiv fångstkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Ullenius
troligen så hårt, att den väl snart blev en sällsynthet.» Den
sällsamma garfågeln, en pingvinliknande, fet simfågel, som ej kunde
flyga, levde kvar vid Island och New Foundland så länge som
till 1844. Då rovsköts och slogs ds sista exemplaren ihjäl. Men
ännu på 1600-talet beklädde den i tusental klippstränderna
vid Island och under litorinatiden var den vanlig både på den
danska och den svenska västkusten.
Oväntat effektivt och utvecklat har Rotekärrslidsfolkets
krokfiske varit. Med revar om minst 35—40 meters längd har man
fångat djupvattensfisk, stora exemplar av långa, kolja och torsk,
nedanför klippstupen i det djupa fjordvattnet. Fisket har
bedrivits från båtar, som inte kan ha varit alltför ranka.
Otaliga fångstboplatser från stenåldern är kända från den
gamla skärgårdsarkipelagen i Bohuslän. Det går ett
sammanhängande traditionsband mellan dem och våra dagars
storfiskelägen, Gravarne, Fiskebäckskil, Mollösund och allt vad de nu
heter.
Även på Östersjökusten leder havsfångsten sina anor från den
stora vattutid, då det östsvenska skärgårdssverige stiger upp ur
Litorinahavet. Långt in i landet skär nu havsvikar med bräckt
vatten. Ända ned i vattenbrynet tränger moränåsarnas storskog
eller gråberget oförmedlat. Uppland blir till en enda skärgård
med skogklädda granitöar, holmar och uddar och Bråviken
skjuter in i Glan och Roxen bort mot Vättern. Denna skärgårdsmiljö
domineras av ett vattenhögvilt, som dröjt sig kvar allt ifrån
Östersjöns issjötid och som ännu trivs där. Det är sälen. Vad
älgfångsten varit på land allt sedan benåldern, det blir sälfångsten
i och på vattnet, på is och kobbar i skärgårdssverige.
Ute på den stora gotländska ön, nio goda mil utanför det
svenska fastlandet, kan man följa en sammanhängande
fångstbo-platskultur under mer än 5 000 år i följd. Det är en delvis av
fattigdom och karghet präglad ökultur med drag, som tydligt
visar avskildheten från omvärlden i gammal tid. Det ligger en
stämning av koncentrerad, ångestfull kamp för tillvaron, av
leva ur hand i mun, kring dessa gotländska boplatser. Allt som
kan formas till udd och spets, till hulling och egg har kommit
till användning. Smått som stort. Och hur präglat av intensivt
utnyttjande är det inte? Harpunerna och ljusterspetsarna av ben
är ofta nednötta till rena miniatyrer, skärpta och vässade
hundrade gånger om. Livsvånda och omänskligt slit för födan
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
