Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Primitiv fångstkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Primitiv fångstkultur
sydda skinnbåtarna ute i forsvirvlarna hörde en frisk men
otvetydig råhet, som förvisso skulle sända kalla kårar utefter
ryggarna på vår tids radhusmänniskor, om de bara anade den.
För att kunna tänka oss in i Nämforsfolkets livsföring med
dess vidsträckta omkringströvande, fångstlivets spänningsfyllda
hasard och magiens vildvuxna riter, låter vi den norske
forskaren Gutorm Gjessing berätta ur Knud Rasmussens
forskar-saga om ett besök strax efter sekelskiftet hos fångstmän i en
annan del av det cirkumpolära området, vilka dröjt kvar i
stenåldersstadiet ända in i våra dagar:
»Uppe bland eskimåerna vid Smith Sound mellan Ellesmere
Land och Grönland träffade han (Rasmussen) på några eskimåer
som hade vandrat in till Kap Yorkdistriktet, naturligtvis
söderifrån från Baffinsland, gott och väl en mansålder (c:a 50 år)
tidigare. Det var en utpräglat indiansk typ som efter hand hade
helt blandat sig med Kap York-eskimåerna genom kvinnobyte och
giftermål. En av de kvarlevande från denna folkvandring, gamle
Merkrusårk, har givit en skildring full av dramatisk spänning om
denna fantastiska vandring över ett område som från Jylland
till Finnmark ledd av den store sjamanen Kritdlarssuårk.
Mer än två års körning dit. Efter sex års uppehåll driver
hemlängtan dem tillbaka. De bryter upp, måste vända efter
obeskrivlig nöd och kommer på femte året, sedan de hade begivit
sig på hemväg, äntligen tillbaks till Smith Sound.
Som en illustration till det starka draget av fruktbarhetsmagi
vi har funnit i fångstmagien, skall jag bara referera en av
handlingarna under den första vandringen. Fångsten har länge varit
dålig. Efter en andebesvärjelse talar Kritdlarssuårk om orsaken
till att fångstdjuren har ’gjort sig osynliga’. Hans svärdotter,
Ivalork, har fått missfall men har hållit missfallet hemligt för att
undslippa behandling. Till straff skall hans son, Isukusuk, spärra
in sin kvinna i en snöhydda efter att först ha tagit av henne
pälsen, så att hon kan frysa ihjäl eller dö av svält därinne. Strax
efter det att detta straff var verkställt, ’sprang vi på stora
renflockar på land och hade överflöd på kött’. Detta skedde i Etah.
Visserligen smög Isukusuk sig till att rädda livet på Ivalork.
Men då var alla mätta. Och Kritdlarssuårks storhet blev inte
mindre för det.»
Fortsättningen ger oss en god inblick i, hur primitiva folk möts
och utbyter redskap och metoder.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
