Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Förhistoria under kåtans rökfång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■SM
Nils Nilsson Skum har mött många björnar, och här skildrar han, hur
en stamfrände i Karesuando mölle björn en gång på 1860-talet. Mårten
Juuso var starkast på sin tid, och när han en gång utan vapen jann en björn
i renhjorden, band han storkniven på skidstaven och rände sä pä sin fiende.
Björnen slog av vapnet, och kämparna gick i närkamp. Striden var ganska
jämn, tills Juusos pojke skrikande rusade till. Då sprang björnen, och till
sin förtret fann Juuso sin näsa avsliten.
det ser ut som om de blödde alldeles förfärligt. Efter den
pro-fylaktiska kuren får karlarna stiga in i kåtan, och där hälsas de
med en kvinnlig strof i björnvisan, en hyllning till de tappra
jägarna. Men sedan slutar sällskapandet med kvinnorna.
I stället ägnar sig männen åt sitt fina jaktbyte. Björnen flås,
och den som ringat den får behålla skinnet. Så tar man itu med
den omständliga styckningen, då inget ben får skadas, och
därpå lägges det första koket i grytan. Även kokningen sker
ritualenligt, varvid fettet silas av i mässingsbeslagna kärl.
Under tiden sitter deltagarna i en bestämd ordning kring elden:
främst vid påssjo den som ringade björnen, därnäst nåjden
som slog på trumman, så den som först träffade björnen o. s. v.
När köttet är kokt, fördelas det också enligt gamla bestämda
regler mellan männen och kvinnorna; det är de båda främsta
gubbarna, som sköter den saken — allt under växelsånger
mellan den manliga och den kvinnliga sidan. Så börjas själva kala-
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
