Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Schnell: Hem och hemvärn på Öland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hem och hemvärn på Öland
Vid Glömminge kyrka går en avtagsväg, som leder tvärs över
ön till östra kustvägen, och invid den ligger ett litet stycke från
kyrkan Brostorps by. Denna by lockar med ett fornminnesområde,
som bär det fantasieggande namnet Kampäng, vilket enligt
sägnen kommit sig av en tvekamp, som kämpats där. Vi fick besked
i byn. Jo, det var bara att åka på en gärdesväg så långt den
nådde. Vi åkte över fälten och genom hagmarken. Vägen gick
snörrät, men blev allt mer obanad. Till sist var den bara en
glänta i hagtornssnåren, vilka stack fram sina smala, giriga
fingrar och stal en entonig men munter melodi från cykelhjulens
ekrar.
Så slutade vägen mitt i en hage, och där låg en gammal by.
Men en by, som endast gav sig till känna genom husens 1
500-åriga grundvalar, vilka bildade ungefär fotshöga vallar på den
släta marken. Sammanlagt låg där fyra stycken husgrunder
förbundna av nedrasade gamla hägnemurar. För ett 20-tal år
sedan undersöktes platsen av en av Ölands förhistorias speciella
utforskare, Mårten Stenberger, och han fann, att husen här, som
på så många andra håll på ön, synas ha övergivits på 400-talet
efter Kristus.
Ungefär 400 sådana gamla fornbyar med vid pass 900
husgrunder uti finns på Öland, och en tiondel av dem ligger i det
närmaste grannskapet till just Kampäng. Här i Glömminge och
Runstens socknar, nästan mitt på den långa ön, ligger således en
fornbygd, där byarna lämnats öde på grund av någon
katastrofal händelse, som vi nu inte kan veta något om, men som var
så ingripande i öbornas liv, att byarna inte endast måste överges;
de byggdes sedan aldrig upp igen.
Vi såg hur kalkstensflisor lagts tillsammans till en härd mitt
i husgrunden. Ja, någon hade till och med lagt ett fång torra grenar
på härden, som om den skulle vara färdig att begagnas på nytt
för att steka en stek eller halstra en flundra. Låt oss sätta oss på
huk vid härden och försöka drömma oss tillbaka till en
sommardag för halvtannat årtusende sedan. Då välver vi ett tak över oss,
som vilar som en uppochnedvänd, klumpig pråm över
husgrunden. Taket är täckt av säv och takfoten stöder direkt på
grunden för att ligga torrt, så inte röta skall gå i den.
På härden framför oss pirar elden och pyr, och röken sticker
oss i ögonen, innan den tar sig upp genom rökhålet vid takåsen.
Nej minsann, om vi tål den röken längre. Låt oss kravla oss ut
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
