Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigge Hommerberg: Birka och vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigge H om mer berg
Del är emellertid ett par av de uppräknade frankiska
exportvarorna, som vi i förevarande sammanhang bör lägga
särskilt märke till, nämligen skinnen, pälsverken och slavarna. De
två förstnämnda artiklarna kan icke vara av frankiskt ursprung,
och vad beträffar slavarna, vet vi enligt arabiska uppgifter, att
dessa var av slavisk nationalitet. Det måste helt enkelt ha varit
våra egna förfäder, nordborna, som avyttrat varorna till Karl
den stores rike, vilket i sin tur sålde dem vidare till kalifatet
men dessförinnan lagt på sin mellanhandsvinst.
Nordborna var vid denna tid — i början av 800-talet — ett
handelsfolk statt på rask frammarsch. Redan före år 800 hade
man djärvt gått vidare längs flodvägarna djupt in i del nuvarande
ryska riket. Bland platser, där svenskarna slog sig ned, kan
nämnas de för kort tid sedan dagsaktuella namnen Novgorod,
Smo-lensk och Kiev. Med dessa och en del mellanliggande orter var den
reguljära handelslinjen Birka—Konstantinopel ett faktum.
Resultaten av de arkeologiska grävningarna i trakten av Novgorod är
ännu inte publicerade, men jorden kring Smolensk har veterligen
lämnat vetenskapsmännen många föremål, som visar, att
vikingarna verkligen har levat här. Man har funnit vapen, redskap och
smycken, om vilkas nationalitet det inte kan råda det minsta tvivel.
Även gravskicket är till stor del svenskpräglat: brandgravar, där
häst och hund liksom i Birka fått följa sin herre i döden. Man har
också träffat på torshamrarna, hedendomens symbol, här nere,
och i Kiev svenska smycken och yxor, som legat i
träkammargra-var av den från Mälardalen kända karaktären.
En kanske ändå mera betydande route var den mera östliga,
som gick till Kaspiska havet längs Volgafloden. Det var på denna
väg, som vikingarna kom i direkt kontakt med araberna. Och nu
inträffar det sällsamma men också naturliga, att denna
sveaväldets kallt uträknade expansion förde med sig, att kalifatets
handelsmän inte längre behövde gå över ån efter vatten. Det frankiska
transitolandet i väster behövdes ej längre; araberna kunde få sina
varor direkt från nordborna. Det var som förut pälsverk, slavar
och vapen. De infångade slavarna såldes sedan på de
orientaliska slavmarknaderna. Följden var att framför allt det arabiska
silvret bokstavligen regnade ned över svearnas rike, men också
sidentyger, arabiskt glas och persiska silverarbeten nådde vårt land.
Det är under dessa handelspolitiskt gynnsamma år, c:a 800—
975, som Birka lever sitt blomstrande liv. Men det var inte enbart
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
