Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alvar Silow: Söderfors. Tradition och nyskapande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alvar Silow:
SÖDERFORS
Tradition och nyskapande.
Det mindre samhället, ändamålsenligt inrättat, är idealet för
mänsklig samlevnad. Därom äro vi numera ense. Människan är
ett samhällsdjur, det insåg och lärde redan antikens tänkare. Det
är i egenskap av samhällsvarelse, genom inbördes hjälp hon
byggt upp kulturen. Att söka tvinga människorna att som
eremiter leva var och en på sitt jordstycke, att bryta sönder de
små samhällsbildningarna, som alltid varit odlingens rätta miljö,
det är att bryta mot en av grundlagarna i den mänskliga naturen.
Det kommer snart att hämna sig på olika sätt, bland annat
genom att landsbygden avfolkas, i första hand till förmån för
storstäderna. Att dessa äro ett nödvändigt ont, även därom äro vi
alla ense. Jag tänker därvid på dem som en miljö, inom vilken
människornas strävan till samlevnad i själva verket förts till sin
motsats, brist på naturlig samhörighet, och där den enskilda
individen lätt blir helt isolerad. Därigenom blir även storstaden
fiende till det sant mänskliga.
Någon invänder att detta endast är verklighetsfrämmande
teorier. Vi svara med att påstå, att det just är det produktiva
arbetet som bäst trivs i de smärre samhällsenheterna. Ett gott
exempel därpå är vår gamla bruksindustri, som varit en
samhällsbildande faktor av utslagsgivande art under århundraden
i vårt lands historia. Förklaringen till detta ligger visserligen
delvis i den patriarkaliska ledningen av dessa samhällen,
varigenom de — då de voro som bäst — genom personliga insatser
blevo till mönster för samhällsbildning överhuvudtaget. Det var
emellertid icke blott den enhetliga personliga ledningen, det var
även det gemensamma arbetet, vad vi nu kalla
arbetsgemenskapen, som var den viktigaste förutsättningen för
ändamålsenligheten och trivseln i dessa typiskt svenska
samhällsbildningar, vilka i sig förenade bondesamhällets
personlighetskaraktär med det större samhällets rationalisering.
25(J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
