Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rabe: Om långfärdssegling. En rapsodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Rabe
Vidare beror väl seglingens charm även på själva färdsättet.
Att utan buller och bång föras framåt mot målet, vaggad av
vind och vågor med den jäktfria och med vinden mjukt och
naturligt varierande hastighet, som är karakteristisk för segling,
är balsam för nutidsmänniskan i en, som eljest är van att jagas
hit och dit av andfådd framåtanda. Det ligger bestämt en
särskild hemlighet förborgad i att det icke är några rörliga arbetande
delar, någon maskin, som driver en framåt, utan man spänner
bara upp sina segel, och så gör naturen resten på sitt självklara
och auktoritativa sätt. Även själva beroendet av vindens suveräna
nyckfullhet ger en trygg ro. Man kan förargas över en krånglande
motor, den är ju människoverk. Men har man ett par gånger i
sin gröna ungdom svurit över vind som uteblivit eller bara blåser
mot i stället för med, så gör man det dock aldrig mer. Ty man
blir snart botad från sin misslynthet, när man märker hur stiltjen
eller vinden ler sitt Mona-Lisa-leende åt ens dumhet. Man lär
sig, att vinden kommer precis när den kommer, varken förr
eller senare, och blåser just från det håll den vill och icke från
något annat. Seglingen fostrar den ouppfostrade därigenom, att
den tvingar honom att foga sig, att finna utvägar och att lugnt och
sakligt göra det bästa möjliga av varje situation. Man lär sig, att
materiens ondska övervinnes genom andens tålamod och list.
För nutida storstadsungdom, som kommer ut på
långsegling, ligger det nog också någonting alldeles särskilt i att få en
levande erfarenhet av hela dygnet och dess skiftningar. Första
gången man går ett sommardygn runt på sjön, är en
upplevelse, som sitter i för livet. Att se natten stilla stiga över skären
efter en friskvindsdag, medan den mångskimrande
solnedgångshimlen över mörka åsar inåt land sakta övergår i den nordiska
högsommarnattens pärlemorskiftande klarhet och nattbrisen
lugn och svalkande efter dagens solheta timmar varsamt sveper
fram över tysta vatten, skänker en frid, som första storm icke
blåser bort. När längre fram på sommaren eller längre söderut
efter kusten nattens timmar bli flera, kan man få uppleva
oförglömliga pass, då man sitter ensam på däck vid rodret, medan
besättningen i övrigt sover i sina kojer, och den jämna nattbrisen
för en genom fyrlyst skärgårdsled eller i kompasstyrd kurs över
vidare vatten. Då hör man tystnaden stå i relief mot vindens
andetag, lugna som en sovandes, och mot det lågmälta bruset
kring bogen, då och då på större vatten interfolierat av en kort
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
