Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: Sjövägen Växjö—Tjärö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Bengtsson:
SJÖVÄGEN VÄXJÖ —TJÄRÖ
U etta är berättelsen om hur Figge och jag äntligen
förverkligade den plan, som vi diskuterat liera vintrar: att ta oss fram i
kanot från Helgasjön till Blekingekusten. Alla vet hur det
brukar gå med sådana planer, de stoppas undan till nästa sommar,
och så blir det aldrig någonting utav. Ömsesidigt moraliskt stöd
och åtskilliga, påminnelser från min son Sven och Figges son
Lars, som fått förhastade löften att få följa med, verkade
emellertid; resan blev av. Den tog tolv dagar, från den 4 till den 15
juli 1945.
Vi hade förut ingen erfarenhet av kanadensiska kanoter, som
inte passar i Karlshamnsskärgården, där vi brukat hålla till, och
allra minst ute på öppna havet. Jag var ägare till en
tvåmans-kanot av kajaktyp, men då vi nu behövde en till, valde vi en
kanadensare, eftersom den skulle vara så bra på insjöar och
rinnande vatten. På ett sätt var det förståndigt, ty kajaken
lastade inte så mycket, och kanadensaren kunde i det fallet tävla
med en italiensk åsna. Men man bör nog hålla sig till den
kanottyp man är van vid, och vår ovana vid kanadensaren ställde
till en hel del förtret, särskilt i början. »Kanadensaren bör
absolut paddlas med enkelpaddel. Tekniken är relativt
svårlärd — — —», står det i Turistföreningens utmärkta kanotbok.
Hjärtligt instämmande. Vi borde ha lagt oss i träning ordentligt,
om vi skulle lärt oss behärska konsten att med en enkelpaddel
driva fram en tungt lastad kanadensare. Det blev praktfulla
skridskoskär över de blanka vattnen, när
enkelpaddel-ambi-tionen någon gång grep föraren av den kanadensiska kanoten.
Jag antog först att författaren förutsatte en muskulös herre i
stäven, även han med en enkelpaddel, men kunnigt folk har
senare berättat för mig att saken skall kunna skötas helt och
hållet från aktern. Vi paddlade alltså kanadensaren hela tiden
med en dubbelpaddel, vilket i varje fall gick fortast, och märkte
inga olägenheter. Pojkarna ansåg visserligen, att det inte var
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
