Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richard Smedberg: STF:s sextiårsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Richard Smedberg:
STF:s SEXTIÅRSJUBILEUM
JJet är fredagen den 27 februari 1885. Snål och fuktig drar
vinden in från Vinga fyr. På Göteborgskajen vid Englandsbåten
skymtar i snömodden och halvdunklet en torftigt mörkklädd
skara män, några kvinnor och barn. De ha lämnat sina magra
jordar, ty samhället har ej förmått hjälpa Per och Kersti till rätta.
86 svenska medborgare, fyllda av avskedets vemod och
förhoppningar men knappast följda av välsignelser från dem som sutto
vid köttgrytorna, börda båten till landet i väster. Det var 80-talets
stora turistström, en åderlåtning, som intill den dagen berövat
det svenska folkhemmet nära en miljon av våra bästa människor,
de som ville och vågade något.
Vid samma tid kl. 5 — man åt tidig middag för 60 år sedan —
vandrade ett 30-tal akademiska medborgare genom svagt
upplysta snöiga gator till stadshotellet i Uppsala för att bilda en
allmän svensk turistförening.
Hurudant var nu det samhälle, i vilket vår förening såg dagen?
Skandinavismen hade slutat i besvikelse, ja bitterhet. Man hade
talat för mycket och handlat för litet. Utrikespolitiskt var man
slö, om man undantager intresset för kungamaktens fåfänga
försök att hålla ihop unionen. Det rådde en småsvensk, instängd
och åtskilligt förljugen borgerlighet.
De, som hade råd att lyfta vingen, styrde kosan till Norges fjäll,
där resandet underlättades genom åtgärder av Den norske
turistförening, som bildats 1868. Eller också begav man sig till
Sydeuropa och Paris eller stannade i Köpenhamn. Det var enkelt att
färdas på den tiden med dess passförhållanden och stadiga valuta.
Men det kom också nya fläktar in i naturalismens årtionde,
bebådande fosterlandskänslans uppvaknande hos oss. Äran
därav tillkommer naturvetarna, konstnärerna, författarna och i
någon mån de socialt intresserade.
Många människor kunna samtidigt — varandra ovetande —
hysa samma tanke. Så var det också vid bildandet av Svenska
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
