Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Birgittas århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade dock hos honom funnits mycket av kärlek till denna
världens ting. Nog hade han varit frikostig i sitt testamente — jämte
den beständiga vicaria (altarstiftelse), som han inrättat i
Uppsala, hade han kommit ihåg varje domkyrka och varje kloster i
riket och kyrkan i varje socken, där han ägt jordagods. Men var
det nog? Gällde det inför honom, som rannsakar hjärtan och
njurar? Begravningen hade varit dyrbar, den hade gått till 234
mark penningar — nog kunde de medlen ha använts bättre, om
det också var tillbörligt att en av rikets stormän kom anständigt
i graven.
Aspenäs — dit hade hon kommit, efter moderns död. Herr
Knut Jonsson, vars maka var Birgittas moster, stod Birger
Petersson nära. Han förde lejonörnen i sitt vapen och hörde till en
släkt, som väl kunde tävla med folkungarna ifråga om ädel börd.
Herr Knut hade en gång varit drots under konung Birger och
återinträdde i denna egenskap under Magnus Erikssons
förmyndarregering. Han var liksom Herr Birger nära förbunden med
kyrkan. Skänninge nunnekloster var föremål för hans särskilda
omvårdnad. En son skulle träda i kyrkans tjänst. En dotter skulle
omsider hamna som nunna i S:ta Claras kloster utanför Stockholm.
Aspenäs låg i det fagra Ydre, vid Sömmens strand. Det har
säkerligen varit en timrad stormansgård liksom Finsta. Av den
medeltida bebyggelsen finnas inga spår. En gång, hundra år efter
Birgittas död, skulle den hamna i Vadstena klosters ägo. Också
i detta hem härskade den medeltida fromhetens ande, kanske
med varmare inslag än i Birger Peterssons hus. Också från
Aspenästiden ha vi berättelser om andliga upplevelser, som syntes
förebåda vad som komma skulle. En dag, då mostern kom in i
tolvåringens kammare, fann hon henne knäböjande vid sängen,
under tårar bedjande till den korsfäste, och riset, som den stränga
frun tänkte ta till, gick i bitar i hennes hand.
Ulvåsa — där hade hon mognat till kvinna och levat ett
verksamt och innehållsrikt liv som maka och husmor. Kvinnans tre
stånd, som jungfru, maka och änka — hon hade prövat dem alla,
och hon visste att man kunde tjäna Gud i dem alla. Den
fjortonårigas äktenskap med den adertonårige Ulf Gudmarsson
grundade sig enligt tidens sed på avtal mellan föräldrarna, icke på de
ungas böjelse. Men genom barnäktenskapet föddes en äkta kärlek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
