Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alrert Sandklef: Bockstensfyndet. Notiser om 1300-talets dräktskick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna bild ur en handskrift av Magnus Erikssons landslag från
senare hälften av 1300-talet, visar att kolten vid denna tid var något
kortare än Boekstensmannens.
lockar till vällust.» Lika illa gick det längre fram i tiden, när
man slutade att använda de korta hosorna som lämnade låren
bara och i stället började bära långa, välsydda byxor. En skrift
från 1555 med titeln »Der Hose-Teufel» tog avstånd från det
nya modet och fördömde det såsom varande av djävulen, och
en dansk biskop översatte den strax till danska under titeln
»Hosedjævelen». Man ser tydligt med vilken påpasslighet
dräktmodets växlingar alltid varit bevakade och kommenterade.
Utanpå kolten bar den döde en kappa, skuren i
halvmånform med ett hål för huvudet mitt på den raka långsidan. När
denna kappa träddes över huvudet slöt den helt till om vänstra
sidan, medan högra armen var bar och fri. Med den kunde man
föra vapen, stav eller dylikt.
Kappor av i huvudsak sådant snitt ha nordborna burit sedan
förhistorisk tid. Den arabiske resenären Ibn Fadhlan berättar
från tiden omkring 920 om ett sammanträffande med svenskar i
Ryssland att dessa brukade bära en grov kappa som de kastade
över skuldran så att den ena armen var fri. Den enda bevarade
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
