Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Waldén: Industrins födelsebygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil Waldén:
INDUSTRINS FÖDELSEBYGD
Dergslagen kan i våra dagar knappast sägas vara en första
rangens turistattraktion, och det är något som man inte undrar
på. Den mellansvenska bergslagsnaturen tål fuller väl
jämförelse med vad andra skog- och sjörika höglandsbygder i
Värmland och Dalarna kan bjuda av storlinjiga perspektiv och
sju-milaskogsstämning. Men av vad som en gång förlänat detta
storvulna, allvarsmättade landskap dess särprägel och karaktär
återstår numera alltför få och skröpliga rudera. Det har ordats
en del om »Bergslagens förfall», vilket inte får tolkas som något
slags nedvärdering av det nutida Bergslagen med dess
expanderande och i högkonjunktur florerande metallindustri, knuten till
storföretag som Bofors, Hällefors, Grängesberg, Domnarvet,
Fagersta m. fi. Nej, det »förfallna», det snart förödda Bergslagen,
det är bergsmannanäringens Bergslagen, vars ödegruvor,
masugnsruiner och fallfärdiga gårdar (i den mån de sistnämnda ännu
står kvar eller av hembygdsvårdarna räddats undan ödet att i
uppsågat skick bidraga till Stockholms bränsleförsörjning) är trista
monument över vår första industri, som vann mandom under
1300-talet och ålderdomsskröplig avsomnade under 1800-talet.
Före »förfallets» tid var dock Bergslagen en turistattraktion,
även om det näppeligen var naturscenerierna som lockade utan
fastmera bergverken, dessa stolta vittnesbörd om rikets resurser
och näringsflit. En bergslagsresa — med nedstigning i Falu gruva
som klimax — ansågs obligatorisk för envar, som ville lära
känna det svenska rikets märkvärdigheter. En skildring av en
sådan rundtur saknas sällan i celebra främmande resenärers
dagböcker eller reseberättelser. Och den första »Baedeker», som
veterligen ägnat vårt land nämnvärd uppmärksamhet,
»Itiné-raire de Bruges», en »resehandbok» från slutet av 1300-talet,
uppräknar bland sevärda orter i mellersta Sverige »Horebro, Aros,
Staelberch och Dalen», det är uttytt Örebro, Västerås, Stålberget
och Dalarna. Det är en vägledning så god som någon för en rese-
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
