Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Naturen i golfperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Svenssoji
nerligen enkel och nära till hands liggande. Är ni herre och
använder ni promenadkäpp vet ni själv hur frestande det är att slå
till en liten sten som ligger rund och inbjudande i er väg. Vände
ni på käppen och använde kryckan i stället, vilket käppen
troligtvis inte skulle tycka om, hade ni rentav ett slags golfklubba i
er hand. Man kan gott tänka sig att det första golfpartiet spelades
någon gång i forntiden mellan ett par skotska herdar som
prövade vem som med minsta antalet slag av sin påk eller stav kunde
förpassa en sten eller träkloss till ett visst angivet mål, gärna ett hål
i marken, till exempel ett kaninhål. Det behövdes bara att de
upprepade proceduren för att se vem som kunde vinna de flesta av
ett antal dylika »hål» för att de skulle ha spelat ett regelrätt parti
golf i dess primitivaste form.
Stenen eller träklotet förvandlades under tidernas lopp till en
med fjäder hårdstoppad läderboll, sedan till en guttaperkaboll
och slutligen till den moderna golfbollen med dess fulländade
konstruktion av kärna, gummitrådsnystan och vulkaniserat skal,
en läcker, hård och tung tingest med utomordentliga
flygegenskaper. Slagträt formades småningom om till eleganta träklubbor,
varjämte längre fram tillkom klubbor med huvuden av järn så att
en modern arsenal av golfklubbor består av bortåt fjorton
nummer med olika förmåga att slå bollen långt, högt och ur goda eller
sämre lägen. Golfspelet blev det tekniskt mest avancerade av alla
bollspel, och man nådde till slut möjligheten att slå bollen
fantastiskt långt. Ett ordinärt slag med en »driver» är 200 meter, och de
skickligaste spelarna kan lägga ytterligare 50—100 meter därtill.
Samtidigt som utrustningen fulländades, ställdes också större
krav på banorna. Urgolfbanan var ett stycke hedmark med lågt
gräs, där ett antal hål grävts på lämpligt avstånd från varandra,
eller en strandremsa, där vatten och vind format marken på ett
för spelet idealiskt sätt. Dylik mark finns det gott om särskilt i
Skottland, och där torde också golfens vagga ha stått. Redan
under medeltiden liade spelet lyckats nå en viss utbredning, det
framgår av att den äldsta kända avbildningen av en golfspelare
finns på ett glasfönster från 1352 i Gloucesterkatedralen (en
lämplig anknytning till STF:s trettonhundratalsårsskrift). På en
annan, likaledes medeltida glasmålning avbildas det engelska
helgonet St. Cuthbert som barn med en golfklubba i handen. På
1400-talet hade spelet i Skottland antagit sådana proportioner att
en särskild Act of Parliament 1457 förbjöd fotboll och golf, då
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
