Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Gunnar Ullenius: Ett nytt Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Ullenius
visserligen enligt skildraren självmedvetet imponerande, men utan
något brukspatronregemente med skrik, svordomar och husaga.
Den senare kvarlevan hade dock nog så allvarsamt funnits på
Trestena i berättarens morfaders tid, alltså ännu på 1840-talet.
Hur såg nu detta herrgårdsfolk av den gamla stammen på
nymodigheternas anstormande vid och efter sekelmitten? Ja, helt
naturligt, med den starkt traditionsbundnes hela bekymmer och
vemod. Mörkt blickade man på liberalismens utveckling och med
den djupaste sorg mottogs 1865 underrättelsen om
representationsförslagets slutliga seger. Det är därför både naturligt och rörande
med herrgårdsfruns och ättemoderns anteckning i sin almanacka
vid årets slut: »Det nya representationsförslaget antaget! Huru litet
veta de, som antagit eller förkastat vad nyttigt är! Du som styrer
folk och riken med din mäktiga hand, bevara vårt älskade
fosterland, att ej ditt ord tages bort och det kommer olycka över detta
arma land, där alla mina älskade barn äro födda och skola fostras.»
Det finns emellertid ett komplement i 1800-talets samhälls- och
landskapsbild, som vi icke här må gå förbi, därför att det är så
väsentligt. Det är numera borta, men hur måtte det inte på sitt sätt
ha präglat och färgat våra farföräldrars barndomssamhälle. Det
är de obesuttnas, de fattigas värld, med dess enkla boningar av
torp och backstugor. 1800-talet är ur folkökningens och
socialgrupperingens synpunkter en enda jäsande brygd. Mellan
sekelskiftena ökar folkmängden till över det dubbla, från 2,3 till 5,1
millioner. Redan på 30-talet uttalade för övrigt Tegnér som
växjöbiskop, att denna folkökning skedde »med biträde av freden,
vaccinen och potäterna». Allteftersom jordbruket rationaliserades och
kommersialiserades, tillväxte vad man skulle vilja kalla det agrara
proletariatet: inhysingar, tjänstehjon, avskedade soldater,
back-stugusittare, dagsverkstorpare och statare med flera. År 1870 är
ställningen den, att mot 1,4 millioner svenska bönder svarar
1,3 millioner obesuttna, som räknas tillhöra
jordbruksbefolkningen. Innan denna skrämmande disproportion inom
bondesamhällets befolkningsgrupper tillrättats genom industri- och
stadsnäringarnas absorption av arbetskraften och genom emigrationen,
rådde minst sagt drastiska förhållanden. Som tysta, anspråkslösa
minnen från denna tid möter vi på söndagspromenaderna ute i
skogsängarna torp- och backstugusittarfolkets gamla övergivna
boplatser. Vem tänker på att också de är kulturminnen och represen-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
