Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Gunnar Ullenius: Ett nytt Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Ullenius
Men nationens egna möjligheter förslog inte att hastigt nog
absorbera befolkningstillväxten. Över Göteborg gick den strida
strömmen av emigranter från landets alla delar, hundraden och
tusenden åt gången. Årligen avtappades sålunda under flera
årtionden mellan 25 000 och 50 000 svenska medborgare till
Nord-och Sydamerika. Hur väl minns man inte själv denna landsflykts
fortsättning in i detta sekels första del: »Vi skall fara till Brasilien
och äta apelsiner», sjöng småbarnen från kronotorpen inne i
Lappmarken, när de passerade vår järnvägsstation därhemma
i Norrbotten.
Från Falbygdens lövlummiga herrgårdsbygder mellan
småku-perat skogsland och urgammal silurbygd är icke språnget till
Östergötlands bondelandskap kring Tåkern långt. Men denna
östgötabygd visar ett annat ansikte än trakten kring Hornborgasjön. I
Tåkernbäckenet ligger jordarna öppna i en milsvid, mjukböjd och
lågkuperad slätt från Omberg bort mot Skänninge. En passande
utgångspunkt för vår resa i Östergötlands adertonhundratal är
lanterninen på Röks kyrktorn. Utsiktspunkten själv är en rasren
1840-talets arkitekturskapelse, nyklassicistiskt strikt och sval. Som
introduktör får vi här den initierade bygdeforskaren Per Magnell
från Skänninge.
Tåkernbygdens centrum under 1800-talet var Hovgården i
Tå-kerns östra ände. Där regerade mellan 1836 och 1877 dynastien
Swartz, far och son, samtidigt snusfabrikörer och omistliga
stöttepinnar i Norrköpings stad. »Man nös av bara vördnad förnamnet
Swartz», säger Palmær i sina »Eldbränder och Gnistor».
Swartzar-nas tid vid Tåkern utgör ett av de främsta kapitlen i historien om
östgötajordbrukets reformation. Betydelsen av det Swartzska
mönsterjordbruket på Hovgården låg inte bara däri, att gården sköttes
mönstergillt och blev ett försöksfält för tidens främsta rön inom det
nyorienterade svenska jordbruket. Hovgården blev tillika genom
sina ägares allmänt framstegsbetonade verksamhet en öppen
läroanstalt för jordbrukarna i vida bygder däromkring.
Redan på 1830-talet upptogos här stora nyodlingar av buskväxt
hagmark, vilka genom flåhackning och bränning förvandlades till
fruktbara sädesfält. Samtidigt infördes en effektiv växtföljd och
verkställdes omfattande gödslingsförsök, bland annat med 4 000
lispund benmjöl årligen. Hela gårdens drift och arbetsorganisation
undergick en minutiös omläggning och rationalisering. För de an-
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
