Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Gunnar Ullenius: Ett nytt Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Ullenius
hus för skilda ändamål. Numera är dessa senare sammanslagna
i en koncentrerad, väldig länga i norr.
Med Bjälbo skifteskarta från 1861 framför sig på bordet
berättar riksdagsmannen om, »hur det var här i Bjälbo i min
barndom hos morfar på 1870-talet och årtiondet därförut»:
Intill 1860-talet låg den oskiftade byn samlad omkring kyrkan med ett
stort antal byggnader. En hel mängd av knekttorp och backstugor låg
i en rad utefter vägen. Vid skiftet blev det fyra stora gårdar och ett par
små av hela byn. Jorden var då ännu ej »klövertrött» utan bar väldiga
klöverskördar. På de vidsträckta sandjordarna odlades potatis som
råvara för byns tre brännvinsbrännerier. Det var i ångbränneriernas
glanstid. Morfar eldade bränneriet med ved, som han hämtade med
oxar längst söderut i Röks socken på Holaveden. Dit var det nära tre
mil. Brännvinet fraktades i läglar om 300 kannor (785 1) landsvägen till
Norrköping eller Vadstena. Dranken gav man åt svinen och nötkreaturen.
Saluspannmålen fördes i oxforor till Vadstena, som var spannmålshamn.
På den tiden var det ett vanligt mandomsprov för pojkarna i Bjälbo
att bära en säck ärter, som i vår vikt motsvarade 137 kilogram upp till
Rikssalen på Vadstena slott. Där var då ännu stort spannmålsmagasin.
Omkring 1870 började man använda ångtröskverk på sina håll. De drogs
av engelska lokomobiler. Min far hade ett sådant, som låntes mellan
gårdarna. Men hos knektar och torpare kunde man ännu i många år
överallt höra de flitiga slagorna från morron till kväll. Morfars tröskverk
drogs av 8 oxar. Annars dröjde det avsevärt länge med
jordbruksmaskinernas ankomst. Ännu på 70-talet var släpräfsan nästan allenarådande,
men nu fick man se de första amerikanska slåttermaskinerna. Flera år
senare kompletterades de med självavläggare. Sju fruntimmer band efter
en sådan. Vi tyckte det var märkvärdigt. Oxbruket fortsatte ända fram
till sekelskiftet men sedan slutade man därmed för att det gick på
tok för sakta. När jag övertog den här gården 1897, hade jag fyra par
oxar och tre par hästar. Man lade inte mycket an på mjölken den
tiden, ty den stod endast i 7 öre litern.
Nu lämnar vi Bjälbobygdens storbondehem och reser uppåt landet.
Våra ögon börjar vänja sig vid att i landskapet särskilja
yttringarna av 1800-talets expansionstid från senare omdaningar och
tillskott, särskilt i bebyggelsen. Utefter järnvägslinjen mellan
Linköping och Norrköping, som tillkom så pass sent som 1872—73, kan
man tydligt se hur bygden rustat upp i samband med banans
tillkomst. Särskilt tidsbctonad är den imponerande fyrkanten av
ekonomibyggnader vid Norsholms herrgård med underfundigt
löv-sågade dörr- och fönsterfoder.
Lövsågen ja. Den dagen torde väl snart vara inne, då
band-eller ornamentsågens iimehållsmättade historia får sin digra dok-
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
