Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Gunnar Ullenius: Ett nytt Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Ullenius
Här, hos den just lOO-årsjubilerande frejdade
lantbruksinstitutionen mitt i Sverige, i norrlänningarnas Rumboland, är platsen
att erinra sig, hur 1800-talet väckte svensken till besinning om en
stor förmögenhetskälla, som han dittills grovt försummat —
ladugården. I framstegsarbetet på husdjursskötselns område har
upplänningarna intagit en mycket hedrande plats. Långt över
1800-talets mitt var i vida bondekretsar nötboskapen ansedd som ett
nödvändigt ont. Man höll den endast för gödselns skull, icke för
mjölkens och slaktvärdets. Skötseln av djuren och
ladugårdsmiljön blev också därefter. Svältfödda, klenrasiga kor lämnade
endast omkring ett lispund smör, det vill säga 8,5 kg. i
årsavkastning, eller mindre än tiondelen av den normala avkastningen
vid århundradets slut.
Omläggningen av den medeltidsmässiga ladugårdsskötseln
började som sig bör strax utanför det stolta residensets murar. Invid
Uppsala slott hölls nämligen på tillskyndan av den
jordbruks-intresserade landshövdingen Robert Fredrik von Kræmer redan
år 1843 den första kreatursutställningen med premiering i
Uppland. Redan före 1850 var rasförädlingsarbetet och utfodringens
omläggning efter vetenskapligt prövade rön i full gång under
utomordentlig samverkan mellan hushållningssällskapet och institutet
vid Ultuna. Landsbygden stimulerades med årliga premieringar
och en energiskt driven propaganda. Här vid Ultuna
utexaminerades den ena årskullen efter den andra av dugliga agronomer,
av vilka flera blev banbrytande organisatörer i de skilda länens
märkliga reformarbete inom lantbruket.
En resa till Norrland för alltid med sig samma doft av skog och
fjäll, vidder och äventyr. En vacker julidag 1858 stävade ett
kungaskepp in i Gävle hamn. Det var ångfregatten Valkyrian med
kronprinsen-regenten Karl och hans uppvaktning på väg till
Lappland. En önskeresa länge emotsedd av kungahus och folk,
men främst av norrlänningarna själva. Nu rådde annars en tid
av penningkris och konkurser efter Krimkrigets märkliga storår.
I Gävle hamn låg 10 skepp, 8 briggar och 4 skonerter sedan
månader arbetslösa och oanvända. Fartyg, som gick på Medelhavet
och »värmen» — Ostindien och Amerika — red sorgligt tomma
för sina ankaren. Stora lager vid sågverken och järnbruken låg
osålda. Det hade inte hänt så länge man mindes tillbaka. Men den
kungliga resan skulle föra med sig stimulans och väcka förvänt-
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
