Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Gunnar Ullenius: Ett nytt Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett nytt Sverige
sofie doktorn Ferdinand Unander, grunden till Västerbottens i
senare tider så frejdade mejerihantering. Hans lantbruksskola för
länet i Yttertavle öppnades för övrigt samma år som
kronprinsresan företogs.
Det var inte något fattigland Karl XV besökte, men där fanns
sannerligen mycket att utveckla. Rörelsen och penningomloppet
satte redan sin prägel på bebyggelsen i älvdalsbyarna. Den
ny-klassicistiska byggnadsstilens inflytande på bondgårdar som
uppförts under denna tid är fortfarande skönjbar i övre Norrlands
kustbygder. Bonden själv däremot har till det yttre förblivit
densamme, åtminstone till vardags, en pampig representant för
1800-talets Stornorrland i hederlig vadmal, bäverskinn på huvudet
och rimfrost i den nordiskt ljusa mustaschen. Gudskelov att han
stod pall, trots alla tidens och konjunkturens skiften, denne svenske
bonde och oförgänglige urfader!
Vad intar nu 1800-talet för plats i genomsnittssvenskens tankar,
när han reser ut att skåda sitt eget land? Ja, för mången är det
väl så, att han helt enkelt hoppar över fars och farfars Sverige,
därför att han tycker sig känna det tillräckligt genom hörsägen,
men också därför att det verkar så halvgammalt. Han tänker sig
inte från nuets yta ned genom 1800-talet, invand som han är från
skolan och handböckerna att nästan exercismässigt börja med
stenålderns alfa och sluta med 1900-talets omega. Aldrig tvärtom!
Och dock. Hur mycket lättare förstår man inte 1700-talet, när man
uppsöker, vad som finns kvar av det, till exempel i våra
landsortsstäder och vid herrgårdar och boställen? Och vilken förträfflig
inblick i det svenska medeltidssamhället får man ej genom att
lära känna det begynnande 1800-talets egendomligt välbevarade
byväsen med dess omgivande landskap av skogsbeten, lövängar
och vidsträckta mossmarksimpedimenter? Ja, förvisso är
1800-talet den främsta infartsporten till en djupare förståelse av det
verkliga gammalsverige, Gustav Vasas och Ottar Vendelkråkas
land. Men, det är någonting mer också. Det är, som västgöten
säger, vad vi har att stå på: arvet som inte är så där alldeles lätt
att med omsikt förvalta. Ett nytt Sverige med dess nyorienterade
andliga och materiella liv, på ett helt annat sätt än tidigare
sam-hörigt med det komplicerade världsmaskineriet i övrigt.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
