Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Sigurd Wallin: Årstafruns stockholmsresor. Klipp ur en dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd Wallin
vara på vidlyftiga åkturer in till staden både på för- och
eftermiddagen, men när hon slutligen om kvällen skriver sin journal, sitter
hon alltjämt hemma i Årsta stenhus. Staden är så pass nära att
salutskott och brandsignaler kunna höras direkt, men den räcker
inte ut till Årsta. Man kan inte ens därifrån skymta något av den
sammanhängande gatubebyggelsen.
Årsta i Brännkyrka, som gett namn åt Årstaviken, Årsta holmar
och Årstabron och som ännu ligger i sin dalgång vid sjöns södra
strand — alltså inte det Årsta ute i Österhaninge som längre fram på
1800-talet blev berömt som Fredrika Bremers hem — har
pretentioner på att ha ägts av Birger Jarl, »som ett år bott på dess fält,
innan han grundlade Stockholm».
Om man på Stockholmskartan skulle markera Årstafruns vägar
och anhalter i staden bleve kartan både randig och fullprickad. Att
följa om ock blott några av dessa färder kan ge en sorts inblick i
det tidiga 1800-talets Stockholm, staden med 75 000 invånare, där
man kan gå på våra gator, gå in i ännu bestående byggnader men
ändå finna många överraskande förhållanden, om man kan få se
livet med alla dess bagateller så som det intresserar en som lever
mitt i det.
När 1800-talet gick in bestod herrskapet på Årsta av ryttmästare
Christian Henrik von Schnell, ryttmästarinnan Märta Helena von
Schnell, född Reenstierna, och sonen Hans Abraham. Från Eutin
i Oldenburg, konung Adolf Fredriks ungdomsstad, hade von
Schnell kommit till Sverige och studerat i Uppsala. Han var sedan
i rysk militärtjänst men återkom och slog sig på jordbruk, köpte
Årsta och gifte sig med den unga dottern från ett småländskt
officershem. Av åtta barn hade de sju dött i späd ålder. Den ende
kvarvarande var år 1800 tjuguårig och officer vid ett
rangregemente i huvudstaden.
Hur livet levdes i detta hem just vid sekelskiftet kan man avläsa
direkt i Årstafruns dagbok. Några plock ur den rikliga mängden
av notiser från jul- och nyårshelgen 1799—1800 ge besked härom
och yppa samtidigt författarinnans sätt att se på sin omgivning och
hennes sätt att berätta vad hon ser och hör. Så här låter det.
1799, 18 december. Onsdag. Mycket kall storm och snöyra, dock
sag-tade vädrets tjutande sig mot natten. Carin [kökspigan] var full, grälade
och fick slutl: bra snäsor för sin otidighet. De andra begge brygde.
Kling-stedt var här och lofvade som i morgon återkomma att tapetsera ytan af
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
